I åratal har den surrat, inte minst på musikskolorna där stråkintresset svalnar. Så händer det saker som gör att hoppet återvänder. Den senaste veckans kurs för stråkspelande ungdom på Gamleby Folkhögskola är ett exempel.
Kursen lockar unga från hela Sverige, somliga år även från något annat nordiskt land. Detta år får vi ändå försöka att inte vara alltför lokalt besvikna. Bara en från Västervik, cellisten Henrik Alf.
Fyra till från Kalmar län i alla fall: altviolinisten Sebastian Flögel samt violinisterna Hugo Sjögren, Diederik de Vries och Hedvig Westman - Torbjörn Westmans dotter! Längst bortifrån i år kom de två cellisterna Alma Heineman och Daniel Litborn, båda från Dalarna. Daniel, liksom Kaspar Rommel från Norrköping var dessutom kursens yngsta, båda 13-åringar!
Tänk, det var 18:e gången som den kursen genomfördes. Legendaren Georg Övermyr var startmotorn. Nu har han överlåtit ledningen till Länsmusikens Torbjörn Westman. Men visst finns Georg någonstans i bakgrunden, som stöd, beskyddare.
I 12 år har Torbjörn varit med som lärare. För Johannes Bergion var det 14e året. Han har inte bara haft ett läraruppdrag utan även varit flitig som orkestral arrangör. Så även i år.
Finalkonserten på Gamleby Folkhögskola spelas alltid upp på söndagseftermiddagen. Men för andra året i rad har man kunnat bjuda på en extra konsert redan på lördagen, inne i Västervik och Sankt Petri kyrka. Och mycket folk samlades.
Hela kursorkestern med 13 violiner, tre altfioler och fem cello plus en kontrabas spelade upp med Griegs "Fra Holbergs tid". Två orkesterstycken avrundade också det hela. Först med den festliga filmmusiken "Face of love" som Johannes Bergion arrangerat och dessutom dirigerade här. Därefter Lars-Erik Larssons lite dunklare "Folkvisernatt" som Karin Hans-Ers dirigerade. Årets kurs var hennes fjärde som lärare.
Mellan orkesterstyckena genomförde man fem stråkkvartetter och en kvintett. Även i själva kursprogrammet är stråkkvartett ett viktigt ämne. Där kommer de unga instrumentalisterna ytterst nära varann. Och den utbildningen i samspel betyder mycket för deras kommande utveckling.
I konsertens kvartettprogram hann man med både rena klassiska inslag och överraskningar. Till de senare får man allt räkna Öystein Bru Franezens "B-B-B-B-B-B, en fyndig, festlig bearbetning av en rent arabisk sång.
Kyrkoherde Britt Alf (Henriks mor) bidrog med en stilla andakt efter serien med kvartettinslag. Hon läste då några givande rader ur Stefan Edmans intressanta bok "Förnöjsamhet". Något mer välvalt än kapitlet "Musikens läkande kraft" är svårt att tänka sig. Ett tillägg vill jag dock själv komma med. Musiken har också en lekande kraft. Den aktuella, unga konserten var ett utsökt exempel på den vägen.
Talang. Kunskap. Vilja. Mod. Så går det att formulera en sammanfattning. Söndagens traditionella finalkonsert hade samma program, med ett mycket speciellt extranummer.
Erik Berg trädde fram på scenen med gitarr och sjöng sin egen visa "Soppatorsk i Gamlebyvika". Självfallet hade Johannes Bergion arbetat fram ett litet stråkarrangemang som fick hela framförandet att bölja lite extra.