Kärlek i nazismens skugga

Om konst är att alltid välja den svåra vägen har Sverige sett få konstnärer av samma dignitet som Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén.
De var modernistiska pionjärer i opposition mot ett konservativt etablissemang.
Han var jude, de var ett "rasblandat" par i en tid präglad av nazismens framväxt.
Länge stod de emot antisemitiska påhopp, sadistiska recensioner och ständiga nålstick. Så gled hon sakta in i sjukdom och kreativ kris medan han trotsade motvinden och gjorde en strålande karriär.

Regissören och konsthistorikern Anders Wahlgren har tidigare gjort filmer om bland andra Nils Dardel. Ju mer material han stötte på om paret Grünewald/Hjertén, desto mer växte fascinationen.
- Det var så gripande människoöden, jag hade ingen aning om hur utsatta de var. Jag forskade om dem i tre år och hela tiden kom det fram mer och mer.
I filmen framgår tydligt att det är Sigrid som blir det främsta offret för de antisemitiska utfall som drabbar paret under 1930-talet, inte minst från deras egna konstnärskollegor. Isaac försvarar sig med motanfall - insändare, rättsprocesser - och håller hög profil.
Bland dem som angrep honom på rasistiska grunder fanns, vilket tydligt framgår i filmen, konstnärskollegan Sven "X-et" Erixon.
- Och han gjorde det under en tidpunkt när man visste vad som hände i Tyskland, säger Anders Wahlgren.
- Jag skulle inte karakterisera honom som regelrätt nazist, som vissa andra svenska konstnärer, men han måste ha haft någon sorts sympati för Tyskland och det tog flera år innan han bad Isaac Grünewald om ursäkt.

För den ickejudiska Sigrid är det svårare att stå ut med det antisemitiska klimatet än för hennes man. Hon gömmer sig i familjens lägenhet i Paris och vädjar att han ska komma efter. Men Isaac står emot. Han prioriterar karriären och inkomsterna, vill försörja sin familj och köpa snygga bilar.
- Han var speciell. Orädd. Han tog till och med boxningslektioner för att kunna försvara sig. Och så ordnade han ett flygplan som skulle föra honom och familjen i säkerhet om nazisterna tog över i Sverige.
Rollfördelningen innebar att även modernisterna Grünewald och Hjertén hamnade i ett ganska traditionellt äktenskap. Han utvecklade sin karriär medan hon försummade sin och tog hand om parets son, Iván (som sedermera också skulle bli konstnär).
- Visst var det så. Det var svårt att vara kvinnlig konstnär, man togs inte på allvar förrän kanske på 1960-talet, säger Anders Wahlgren.
- Men Sigrid var mycket intellektuell, Isaac kunde inte sätta sig på henne. Och hon var stark som konstnär. Men hon var också "nervklen" som man sade då, hon blev deprimerad och fick ångest.
För sin research inför filmen har Anders Wahlgren gått igenom foton, tidningsartiklar och parets brev till varandra. Han har skrivit en dialog som i filmen framförs av skådespelarna Philip Zandén och Gunilla Röör. Dialogen bildar bakgrund till autentiska bilder på paret och de miljöer där de rörde sig.
- Det är som om de två döda konstnärerna sitter vid ett bord och pratar om sitt liv. Det är skrivet som ett spelfilmsmanus, bara det att skådespelarna inte har kameran i ansiktet. Men när Isaac och Sigrid dansar på scenen, då dansade Philip Zandén och Gunilla Röör i inspelningsstudion.
"Sigrid och Isaac" har premiär på fredag.

Kärlek i nazismens skugga

Konstnärsparet Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén levde i ständig kamp mot tidsandan. Nu kommer filmen om deras kärlek i nazismens skugga, en dokumentär med spelfilmsmanus.