Kärlek och skratt i långfilmsdebut

Hormonerna spirar på Gothia Cup. I "Ciao Bella" står ung sexualitet och kärlek i förgrunden, med myllret kring den stora fotbollstävlingen som fond.
16-årige Mustafa ser sin chans att få kontakt med Linnea genom att låtsas vara italienare. Han hoppar in i ett italienskt lag och blir hastigt och lustigt "Massimo".
Den påhittade identiteten leder förstås till skratt och pinsamma situationer, men den långfilmsdebuterande regissören Mani Maserrat-Agah utnyttjar även förväxlingen till att blottlägga en etniskt präglad identitetskris.

Mani Maserrat-Agah, som själv kommer från Iran, har berättat om hur unga killar från Mellanöstern under hans uppväxt utgav sig från att komma från till exempel Italien, för att bli populära bland tjejerna - och att det fungerade. Detta tragiska faktum skildrar han förtjänstfullt med både humor och distans.
Uppfriskande nog undviker Mani Maserrat-Agah de flesta klichéerna i den dramaturgiskt sett traditionella berättelsen. Mustafa är inget offer som suktar efter den fina flickan. Hans föräldrar är välbärgade, familjen bor i villa och pappan är tandläkare, medan Linnea är uppvuxen i en hårdare miljö.

Skillnaderna dem emellan hindrar dock inte ungdomarna från att drömma om en kärlek större än livet självt. Skildringen av Mustafas och Linneas relation är rörande, något som de unga och oerfarna skådespelarna bidrar till. Vi kommer nog att få se mer av både Channelle Lindell och Poyan Karimi framöver.
Fotot, med varmt solljus och många närbilder, för tankarna till Roy Anderssons "En kärlekshistoria", som varit en viktig inspirationskälla. Men dialogen haltar på sina ställen, och Mani Maserrat-Agah lämnar inget utrymme åt tittarnas fantasi. Allt ska sägas, alla pusselbitar läggas på plats.
Han har fortfarande en del att lära av sin förebild.