Förutom den eminenta orkestern, ledd av Kulturskolans Nils Inge Andersson, var det musikerparet Attila Gracza, piano och Margareta Melz, sopran, som var dragplåstren.
Tyvärr var bara en bråkdel av Bryggarens platser fyllda. Och det var synd. Många missade därmed en fin konsert med många kända godbitar.
Orkestern inledde med uvertyren från en av Rossinis mindre kända operor, Italienskan i Alger. Därefter äntrade Margareta Melz scenen. I glittrande guld och dramatiskt lila framförde hon arian Una voce poco fa från Barberaren i Sevilla, en av Rossinis operor som betydligt fler har en anknytning till. Stycket är en vädjan från en ung flicka till sin förmyndare, att låta henne gifta sig med den hon älskar.
I Mozarts fortsättning på historien, Figaros Bröllop, har flickan Rosina äntligen fått den hon vill ha och blivit grevinnan Almaviva. Här gestaltar Margareta Melz Cherubino, grevens page, som har ett gott öga till grevinnan. Även han tigger om kärlek.
Temat är detsamma i Puccinis O mio babbino caro från operan Gianni Schicchi, där Lauretta vädjar till sin pappa om att slippa bli bortgift med en man hon inte älskar för att i stället ge sitt hjärta till den hon vill ha. För övrigt en vanlig sång på bröllop, vilket kanske egentligen är lite märkligt med tanke på dess innehåll.
I det sista stycket, Meine lippen, sie küssen so heiß, är Melz inte längre en flicka, utan en mogen kvinna som sjunger om mogen kärlek. Här blir musiken, raskare, starkare, mer taktfast och dramatisk.
Margareta Melz växlar fint mellan de olika rollerna och anpassar rösten och framtoningen perfekt efter de olika roller och livssituationer hon gestaltar. Det är smäktande vackert, det är mjukt och romantiskt, det är ungdomligt pockande. Men den gemensamma nämnaren, kärlek, går inte att missa.
Efter pausen är det dags för Attila Gracza och hans flygel att ta plats på scen framför Västerviksorkestern. Han framför Edvard Griegs Pianokonsert, A moll op. 16 och han gör det med bravur när han ledigt växlar stil i konsertens olika delar. Ömsom är det lätt och ledigt, ömsom mer hårdhänt och dramatiskt. Graczas fingerfärdighet vid flygeln smälter fint samman med orkesterföreningens musikers olika instrument och resultatet blir ett stycke som känns både vilsam och spännande.
Hela konserten avslutas med att Attila Gracza och Margareta Melz tillsammans framför den vackra Solvejgs sang från Peer Gynt, också av Grieg. Att det är uppskattat går inte att ta miste på. Den något för fåhövdade publiken ger paret och orkestern stående ovationer.
Extranummer blir, något otippat, en musikallåt - Tonight ur West Side Story. Men trots att den är betydligt mer nutida än konsertens tidigare verk passar den utmärkt in temat som genomsyrat kvällen - kärlek.