Kepler blinkar åt Stieg Larsson

Förra sommaren gäckade författarpseudonymen Lars Kepler kvällstidningsjournalister och svenska deckarläsare. Då såg man Keplers debut "Hypnotisören" i händerna på var och varannan människa. Den lästes på stranden, på bussen, på parkbänken, ja överallt. Slutligen kunde Aftonbladet avslöja att det var paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som låg bakom pseudonymen.I sommar kom uppföljaren "Paganinikontraktet" som också gått att läsa som följetong i Dagens Nyheters kulturdel.Jag ska genast erkänna att jag är en av gissningsvis få deckarentusiaster som ännu inte slagit klorna i föregångaren. Men det ska jag göra nu. För är den lika välskriven och ens hälften så spännande som "Paganinikontraktet" är den värd min tid. Men spänning i all ära. Är det krass realism och verklighetstroget polisarbete man är ute efter har man kanske inte så stort utbyte av berättelsen. Jag läste någonstans att författaren och kriminologen Leif GW Persson påpekat just den typen av brister i Keplers böcker.Själv är jag - i det här avseendet - lyckligt okunnig om gediget polisiärt utredningsarbete och störs därför inte det minsta av den påstådda bristen på verklighetsförankring.Handlingen i Paganinikontraktet utspelar sig i ett samtida sommarhett Stockholm där en yrkesmördare outtröttligt härjar. Människor som kommer i hans väg dör som flugor. Frågan är vad han egentligen är ute efter, och på uppdrag av vem?Kepler har en vass udd riktad mot svensk vapenexport. Kriminalkommissarie Joona Linna har en viktig roll i berättelsen, en intressant karaktär. Han arbetar oerhört intuitivt. Eller är han kanske till och med synsk? I "Paganinikontraktet" tycker jag mig ana flera blinkningar åt Stieg Larssons författarskap. Bland annat har två kvinnliga karaktärer i boken små, men ändå uppenbara, drag av Lisbeth Salander. I alla fall i fråga om mod och uthållighet. Paret Ahndoril Coelho har också i intervjuer förklarat att pseudonymen (det vill säga förnamnet Lars) är en hyllning till den bortgångne författarkollegan Larsson. En av få invändningar jag trots allt har mot den här boken är mängden av actionscener som nästan tar ut varandra. Det hade inte varit dumt att spara lite grand på krutet... Var dock så säker - den här historien kommer vi få se på vitaduken inom kort.