Kommunalrådet som försvann - och kom tillbaka

Det socialdemokratiska kommunalrådet i Uppsala går ut från ett sammanträde en höstdag 1993 och försvinner för alltid. Försvinner spårlöst från politiken, hemmet och sin fru. En tid innan har en burgen gammal nazist mördats i sitt hem i Uppsala, och någon mördare upptäcks aldrig.
Nu är det 2005 och en avstyckad fot från en kvinna upphittas på den uppländska landsbygden, i närheten av en udde där det mest bor ensamma medelålders män.
Detta lyckas författaren Kjell Eriksson till slut knyta ihop i sin nya deckare, hans åttonde i raden med polisen Ann Lindell i huvudrollen. Och han gör det precis lika bra som vanligt.

Det försvunna kommunalrådet hittas till slut, av en före detta granne hemma i Uppsala. Grannen råkar befinna sig i Bangalore i södra Indien, där han funnit en fristad. Att bli igenkänd får kommunalrådet att återvända hem, och till slut berätta sin historia. Han är indragen i mordet på den gamle nazisten men inte på det sätt vi tror. En viktig roll i historien spelar kommunalrådets gamla åldriga farbror Ante.
Parallellt följer vi utredningen av mordet på en okänd kvinna, som snart visar sig vara en bärplockerska från Thailand. Eftersom hon uppenbarligen har styckats utgår polisen från att det är mord. Men även här väntar en överraskning.

På något sätt så sjunker själva kriminalgåtorna i Kjell Erikssons böcker undan och människor och miljöer tar över och blir det mest intressanta. Hur gåtan eller gåtorna löses känns inte så viktigt, egentligen, utan det mest givande är att följa med i de mänskliga karaktärernas utveckling.
Framför allt är Ann Lindell en intressant personlighet. Så vanlig och alldaglig att vi kan känna igen oss i henne. Och samtidigt en mycket speciell människa.
Kjell Eriksson är en mästare i att med ett lågmält och precist språk teckna djupgående porträtt av både människor och miljöer. Hans rättvisepatos, med grund i fackligt arbete och omsorg om samhällets mest utsatta, lyser igenom och bidrar till storheten i hans författarskap.