Den här boken är gjord för oss 50-talister. Den handlar om hur vår värld såg ut från 1965 till 1975, den tid vi växte upp i och blev vuxna. En ren och skär nostalgitripp, och en riktigt härlig sådan.Boken handlar om det som präglade oss i den här generationen, skriver Janne Sundling i sitt förord. Vi, generationen som kommit i kläm mellan rekordgenerationerna 40-talisterna och de cyniska 60-talisterna. Vi var för sent ute för studentrevolt och för tidiga för punken. Vi är mellanölsgenerationen, den första tv-generationen.Han deklarerar också redan i början att det är en pojkbok, en med grön rygg. Alla som bidragit till boken är en samling vita medelålders män (utom en 25-åring). Men det har de gjort bra. Frågan är bara när flickboken kommer. I boken har varje år fått sin egen kalender med händelser, nyheter, nya ord och kulturkonsumtion. Musiken från den här tiden har fått sin avdelning, liksom vad pojkarna läste, sporten de följde, kläderna vi bar, vad vi åt och drack, pornografin, reklamen, politiken och annat. Så klart minns jag Målle Lindberg och Dilutin, Mannen från UNCLE, mjölktetrapyramiden, Algots barnkläder, Hep Stars och Tages (med den sammetsögde Tommy Blom) TTF-timmen i skolan och Enid Blytons mysterieböcker. Bokens ton är lättsam och personligt hållen, ibland smått ironisk. Skribenterna är flera och de minns olika saker. Det är riktigt roligt att minnas tillsammans med dem. Vi minns en tid före individualisterna, en tid när alla såg på samma tv-program, gick i likadana kläder och lyssnade på samma poplåtar.Visst är det pojkarnas bok, även om mycket var gemensamt. Men flickornas och de unga kvinnornas värld, med kortkort, Barbie, Kitty-böcker, Grupp 8 och elastabyxor, saknas. Vem skriver om den?
