Kvinnorna offras i Tjetjenien - tvingas utföra självmordsbombningar

Tusentals män har dött i krigen i Tjetjenien. Att dö i strid är en ära, men att ta sitt eget liv är en skam. När självmordsbombarna har blivit ett nytt inslag i kriget är det i stället kvinnorna som offras. Om dessa kvinnoöden berättar ryska journalisten Julia Juzik.
Nyheterna om konflikten mellan Ryssland och Tjetjenien kommer nästan dagligen. De senaste åren har ett nytt inslag i krigen dykt upp - de kvinnliga självmordsbombarna. Omkring 40 kvinnor har hittills dödat sig själv och andra i sprängdåd.
Julia Juzik reste till krigets Tjetjenien - bara 22 år gammal - för att förstå varför. Hon sökte upp anhöriga till flickorna och kvinnorna och talade med de få som kommit undan med livet i behåll.
- Det jag såg och hörde om de här kvinnorna gjorde att jag inte kunde förhålla mig likgiltig. Ju mer jag fick höra desto mer kände jag att jag var tvungen att skriva den här boken.

En av få kvinnliga terrorister som Julia Juzik har kunnat prata med är Zarema Inarkajeva, som gick in på en polisstation med en stor bomb i en väska. Utanför har en man en fjärrkontroll till bomben, men innan han hinner utlösa den har Zarema ställt ifrån sig väskan.
I boken berättar Zarema om hur hon blev bortförd mot sin vilja, men med moderns välsignelse. Efter bombdådet hade hon ingen familj att återvända till - hon hade bringat skam över släkten. I stället tvingas hon in i prostitution och missbruk. Hon är ett av få ögonvittnen som kan berätta om terroristernas verksamhet och fruktar för sitt liv. Hennes historia är inte unik.
- Även om varje individ har sina motiv så har de här kvinnorna alla ett tragiskt öde, tio års krig och många år av tragedier bakom sig.
- Det tjetjenska samhället har urholkats så till den grad att det blev socialt accepterat att producera "kanonmat". Så lågt har samhället sjunkit. När terrorattackerna skulle genomföras fanns de här kvinnorna till hands och de utnyttjades.

I Ryssland kom reaktionerna på "Allahs svarta änkor" snabbt. Efter bara några veckor i handeln drogs boken in av myndigheterna. Men inte av säkerhetspolisen utan av narkotikapolisen. Förevändningen var att Julia Juziks förlag tidigare givit ut en bok om marijuana och därför skulle samtliga böcker beslagtas.
Tjetjenien har blivit ett mycket känsligt ämne för president Putin och bokens kritik mot hur terrorhoten har hanterats ses inte med blida ögon. Den ryska militären hjälpte henne heller inte under resorna i Kaukasien, i stället var det tjetjenerna som ställde upp för henne.
- Tidigare under krigen har kvinnorna varit med på protestmöten och demonstrationer och krävt att få tillbaka sina söner och män, men inte mer än så. De senaste årens inblandning av kvinnor i terroristattacker är nytt, berättar Julia Juzik.

Terroristattackerna i sig är också en ny företeelse, ett fenomen som dykt upp i och med att utländska intressenter etablerat sig i Kaukasien. Men till skillnad från andra krigshärdar är det just kvinnorna som har offrat sig. Tjetjenska män kämpar till sista blodsdroppen och skäms inte för att dö i strid, säger Julia Juzik. Däremot är det en svaghet att ta sitt eget liv.
Hon vill inte rättfärdiga kvinnornas val och säger också att den enda av dem som hon finner någon slags förståelse för är Ajza, vars man mördades blodigt framför ögonen på Ajza. När hon senare sprängde sig själv och en rysk kommendant varnade hon först de civila i närheten, en ovanlig hänsyn i sammanhanget.
- Jag ser att hon bär med sig mordet på sin man i hennes ögon, i blicken. Hon såg också till att oskyldiga inte drabbades. Men jag försvarar henne inte.
För de flesta andra flickorna har det inte handlat om hämnd, utan snarare om män som medvetet förför unga flickor, med hjälp av droger och en utnyttjad maktposition. Andra kidnappas, eller säljs av föräldrarna. De religiösa motiven är inte självklara, enligt Julia Juzik, i stället är det personliga skäl som avgör. Inte sällan är det just pojkvännen som senare håller i fjärrutlösaren.