Lång och brokig resa mellan musikstilarna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I början av nittiotalet så började jag mer och mer intressera mig för musik som låg längre tillbaka i tiden än punken. Jag började hitta grupper som The Doors, Pink Floyd, Velvet Underground, Hawkwind med flera. Med andra ord väldigt stora band på 60-70-talen. Och steget från punken till den här typen av musik var egentligen inte så stor. Den stora skillnaden låg väl mer i texterna som inte alls var lika politiska som punken och till viss del musiken som var mer psykedelisk.
Visserligen var mycket av sextiotalsmusiken politiskt men på ett helt annat sett i mina ögon. Om sextiotalet och till stor del sjutiotalet i Sverige, i och med att proggen kom, handlade om det kollektiva så handlade punken mer om det individuella. Detta har väl i viss mån ändrats med åren men så var det nog tänkt från början. Punken var ju en stor reaktion mot sextiotalets flummiga kollektiva tankar. Jag började alltså intressera mig mycket för sextiotalsmusiken, och det får man nog säga har vidgat mina vyer mer än vad punken kunde göra, både musikaliskt och politiskt.
Detta var en väldigt varierad period med skiftande musikstilar och grupper. Det var stilar som grindcore, hardcore, kängpunk, deathmetal, sextiotalspop, hårdrock, sextiotalspsych, grunge, poppunk, stonerrock, rave, rock´n´roll med mera.
Som ni förstår är stilgenrerna oändliga och i dag är uppdelningarna ännu fler och man undrar var det ska sluta. 1996 började stonerrocken så sakteliga slå igenom i Sverige och mitt intresse var stort. Stonerrock är en nyare variant av 70-tals hårdrocken med Black Sabbath som största influens. Det svåra är att försöka hålla reda på alla nya stilar som kommer eftersom de blir fler och fler.
Tänk så enkelt det var när rock´n´rollen kom på femtiotalet, det enda man behövde välja var om man skulle lyssna på Tommy Steele eller Elvis Presley (generellt). Sedan kom sextiotalet när de stora banden var Beatles och Rolling Stones. På sjuttiotalet började det bli mer splittrat med hårdrock, progg, punk och disco. På åttiotalet var det kanske inte lika splittrat. Då det var enkelt om man som jag då var ganska ung. Då var det synt eller hårdrock som gällde. Hårdrocken skiljde sig ju förvisso ganska markant från sjuttiotalets hårdrock. Åttiotalet var mer glitter och glamour. Vilket också avspeglade sig i resten av samhället. Musiken har ju ofta varit en avspegling av vilket samhällsklimat vi har.
I början av nittiotalet kom grungen med det största bandet Nirvana men även med band som Soundgarden, Pearl Jam, Stone Temple Pilot, Alice in Chains med flera. Sedan mitten av nittiotalet började hip hop bli ganska stort och har hållit i sig sen dess. Hip hop har jag väl direkt aldrig lyssnat på så mycket, det är väl mest Cypress Hill och Beastie Boys som jag har gillat. Som ni märker så blev min musiksmak väldigt bred på nittiotalet och har så varit sen dess.
En period till kom jag in i och det var när den nya rock´n´rollen kom med band som Hellacopters, Backyard Babies, Social Distortion, Nashville Pussy, Supersuckers och New Bomb Turks.
Punk var det första jag började spela själv och det har jag alltid hållit på med, men i början av tjugohundra började jag också lira rock´n´roll på allvar. Då tog jag även steget från att alltid bara varit gitarrist och bakgrundssångare till att också både spela gitarr och sjunga, frontfigur med andra ord. Rock´n´roll är ganska mycket som punk men absolut inte med samma politiska texter. Det är ganska skönt att lyssna och spela rock´n´roll, man behöver inte lägga in speciellt mycket värderingar i det man gör, utan man kan bara njuta och slappna av.
Och nu är vi här i dag, slutet av 2004 och resan har varit lång och brokig, med många avstickare och utsvävningar.
Men en sak är fullständigt klar, jag skulle inte ha kunnat vara utan all den musik som jag har fått uppleva under alla år, för musik är något väldigt viktigt för mig, nästan som religion kan man säga. Nu står 2005 för dörren och många nya stilar ska skapas och många fler artister ska komma till, det är verkligen någonting att se fram emot.