Långsam och statisk rysk film

Den ryska filmen ?Återkomsten? vann Guldlejonet för bästa film vid Venedigfestivalen 2003 och nominerades till en Golden Globe för bästa utländska film 2004. Ändå är den mest omtalad för att en av de unga huvudrollsinnehavarna, Vladimir Garin, strax efter inspelningen drunknade i den sjö där filmen utspelas.
?Återkomsten? är en sorts Min store ryske far, en film om två pojkars (be)undran inför den pappa de knappt träffat. En dag dyker han upp:
?Mamma, var kom han ifrån??
?Han bara kom?.
Sönerna och pappan ger sig iväg på den arketypiska fisketuren men börjar avsky varandra redan innan de hunnit gräva efter mask. Fadern är en fullblodspsykopat som a l d r i g hade fått skriva i ?Uppdrag pappa?, en man som gläfser kommandon som sönerna bemöter med oförstående eller hatiska blickar.
?Återkomsten? är oerhört välspelad men också oerhört statisk i sin svärta. Den släpar sig fram som ett låghastighetståg på en transsibirisk järnväg och blir en suggestiv men endimensionell studie i grymhet.