Vi behöver ingen tv för hÀr pÄ landet har vi naturlig underhÄllning hemma. Alla dagar som det inte regnat i sommar har vi suttit ute och Àtit frukost pÄ baksidan av huset. Nedanför Àr en bergslÀnt som slutar i en strandÀng. DÀr gÄr fÄren och betar.De Àr vÀldigt intressanta att titta pÄ.VÄrt matsalsfönster vetter Ät samma. Ibland tar det lÄng tid att Àta middag för det hÀnder alltid nÄgot med fÄren som tar vÄr uppmÀrksamhet. Det Àr ganska fascinerande med djur.FÄr Àr uppenbarligen flockdjur. I den hÀr flocken Àr det ett fyrtiotal vuxna fÄr och nio lamm som föddes i vÄras. FrÄn början föddes tio lamm men ett försvann spÄrlöst. Kan Jodie Foster ha varit hÀr och stulit det? I flocken finns bÄde svarta fÄr och vita. Och ett brunt med en vit strimma pÄ nosen och som tappat halva sin pÀls. Hon verkar orÀdd och brÀker med grov röst och rÀcker ut tungan Ät oss ibland. Ett av de vita fÄren Àr en finlemmad dam med ljus och spÀd röst och som nosar lite försiktigt nÀr jag strÀcker fram handen till henne. Att lÄta sig bli kliad pÄ sin fÄrskalle nedlÄter hon sig inte till.FÄren rör sig i grupp. Ibland kommer de gÄende pÄ en smal strÀng med bete utmed stÀngslet, en efter en pÄ rad. Ett riktigt lÀmmeltÄg, fast av fÄr. Som en grupp dagisbarn pÄ promenad.Ibland har vi undrat om fÄren Àr mobbare. Ett och samma fÄr gÄr ibland ensamt nÀr de andra betar tillsammans. Hon rör sig liksom vid sidan om de andra en hel del. Det kanske Àr sÄ enkelt att hon gillar att gÄ för sig sjÀlv.Kan fÄr vara som mÀnniskor?De senaste dagarna har vi ibland sett nÄgra av fÄren ligga till synes helt utslagna i skuggan. "Hon verkar sjuk" sÀger jag och pekar. "Titta, nu lyfter hon pÄ huvudet" sÀger maken. "DÄ Àr det nog inte sÄ farligt". FÄr kanske blir förkylda, precis som vi. Eller har en dÄlig dag. Eller Àr bara sÄ lack pÄ det enformiga livet med Àta, vila, sova och glo pÄ oss mÀnniskor.Det Àr inte bara fÄren som skapar action i livet pÄ landet. Varje kvÀll gÄr jakten pÄ mördarsniglarna, som alla möter en ond brÄd död nÀr vi upptÀcker dem.Promenaden till brevlÄdan varje morgon bör ske med försiktighet, för pÄ grusvÀgen dit har de minsta grodorna ett övergÄngsstÀlle. De syns knappt mot gruset.Och ett par gÄnger sedan vi flyttade hit har vi lyckats fÄ syn pÄ de vita hjortarna, i skymningen i skogsbrynet.FrÄgan Àr vad vi ska göra till vintern nÀr fÄren inte gÄr pÄ bete lÀngre och de andra djuren kurar i sina iden. NÄgon tv blir det i alla fall inte.
