Lasse och Hovet regerade på Gränsö

Med hård röst och illa dolt hat tillägnar Mikael Wiehe vår justitieminister Thomas Bodström"Vem kan man lita på".
Enligt artisten tror ministern att det bästa sättet att ta tillvara mänskliga rättigheter är att skicka människor tillbaka till tortyr. Sedan kliver han av scenen och förväntan stiger. Snart kommer han, Lars Winnerbäck.
Publiken framför scenen skanderar: Lasse! Lasse! Lasse! Lugnar sig något när Evert Taubes Änglamarken strömmar ur högtalarna i ett stråkarrangemang. Men så fort musiken tonar ut börjar talkören igen. Händerna i luften: klapp, klapp, klapp!
Och så äntligen: Hovet strömmar in och sist av alla kommer Lars Winnerbäck själv i randig t-shirt och solglasögon. De första ackorden sveper ut över slänten framför Gränsö slott. Ljudet är tungt och fylligt. "Av ingens frö" sjunger han och publiken gungar i takt.
Det här är ingen allsångskonsert, även om tonerna och texterna går rakt in i folkets hjärtan. Glada är de, men sjunger på sin höjd någon rad här och var.
Klappar takten gör de desto oftare Lars Winnerbäcks utspel är inte minimalt, men näst intill. Några klassiska rockposer kostar han på sig. Ett steg tillbaka, något hopp eller en utslagen arm.
Efter hand blir det allt tätare mellan hitarna och i sommarkvällen seglar två fiskmåsar över scenen.
De fångar kvällssolen på undersidan av sina vingar och till tonerna av "Stackars" från senaste skivan ställer sig publiken tätare tillsammans.
Det är sommar och gitarrhjälten från Linköping kröner kvällen.
- Det var härligt när jag var i Västervik senast och det känns ännu härligare nu!

Lasse och Hovet regerade på Gränsö

Mikael Wiehe inleder, men det är Lasse publiken vill ha. Det är först när han äntrar scenen som jublet utbryter och folk reser sig från sina picknickfiltar.