Lejonhjärta som opera

I början är scenen en bakgård i svenskt 30-talet. Efterhand förvandlas den till Körsbärsdalen, Törnrosdalen och till Tengils hemvist- med en eldsprutande drake.
Just nu är den på turné i Västergötland men från den 28 april spelas den på Stora scenen på Göteborgsoperan, fram till den 10 juni.
För regissören Elisabet Ljungar handlar "Bröderna Lejonhjärta" om syskonrelationen och om känsla för rätt och fel. Hon har tidigare regisserat klassiska operor, som "Don Giovanni", och ser vissa likheter mellan "Bröderna Lejonhjärta" och exempelvis "Hamlet".
- "Bröderna Lejonhjärta" är ju nästan en nationalikon. Alla har en egen bild av hur det ska vara. Det har varit spännande för oss att hitta vår väg.

Skorpan spelas av 22-åriga nyutexaminerade musikalartisten Hanna Brehmer och Jonatan av Alexander Lycke. För Elisabet Ljungar var det en lättnad att den krävande rollen som Skorpan inte görs av ett barn.
- Hanna är i och för sig kortare än de barn som är med i föreställningen. Vi hade audition med pojkar i tioårsåldern, men det är en komplex roll. Skorpan är på scenen hela pjäsen och det är många dialoger och mycket gestaltning.

Astrid Lindgrens berättelse om Nangijala börjar sorgligast möjligt - redan på första sidan säger Skorpan "vet du om att jag ska dö?". När boken nu blivit musikdramatik är det en familjeföreställning, men från sju år.
- Det är en spännande saga som man kan se som en äventyrsberättelse, en sorglig sådan, säger Elisabet Ljungar.
- För mig handlar boken om kärleken till individen och till sin omvärld. Jonatan älskar sin lillebror men vill också att det ska gå rätt till i världen.

Initiativtagare till uppsättningen är manusförfattaren Staffan Götestam, som en gång spelade Jonatan i filmen och som också gjort en teaterversion tidigare. Musiken är nyskriven, av Bo Wastesson, liksom Ture Rangströms sångtexter.
- Det är fina melodier som fastnar i minnet, vacker och tillgänglig musik. Vi har försökt lyfta fram kärleken mellan bröderna och det finns några riktig roliga scener. Men grundtonen är mycket sorglig, man skiljs åt, folk dör på löpande band. Då betyder musiken mycket, säger Elisabet Ljungar.

Lejonhjärta som opera

Astrid Lindgrens sorgligaste berättelse har blivit musikteater. Göteborgsoperans uppsättning av "Bröderna Lejonhjärta"i vår är en storsatsning, med avancerad scenografi, inte minst för en familjeföreställning.