För lite drygt tre år sedan medverkade Lisa i vår porträttserie "Utvandrarna".
Då bodde hon i en lägenhet i centrala Tel Aviv tillsammans med en väninna och försörjde sig som modell. Fyra dagar i veckan pluggade hon hebreiska med målsättningen att så småningom kunna tala språket flytande. Sedan dess har mycket hänt i Lisas liv.
– I dag pratar jag hebreiska flytande. Kanske inte perfekt men obehindrat, säger hon och tittar på maken Oren som nickar instämmande.
– Men vi pratar ändå engelska med varandra. Det har vi gjort från början och det är lite svårt att bryta den vanan.
Lisa och Oren är på kort visit i Sverige och Västervik för att fira helgerna med Lisas familj och vänner.
I september 2012 gifte de sig i Tel Aviv.
– Det var ett ganska stort bröllop med svenska mått mätt med närmare 200 personer. Min familj och mina närmsta vänner från Sverige var också på plats.
– Det blev ett väldigt personligt och originellt bröllop med inslag av både svenska och israeliska traditioner. Svenskarna tog övertaget på dansgolvet, säger Lisa och skrattar.
Lisa reste till Israel första gången som 20-åring, det vill säga för fem år sedan. Då för att träffa några kompisar som bodde där.
Någon tanke på att bosätta sig i landet permanent hade hon inte alls. Men så blev det alltså.
– Efter porträttet som VT gjorde återvände jag till Sverige för att plugga. Jag brukar ta en månad i taget och är väldigt öppen för förändringar och nya saker, men då trodde jag faktiskt att jag skulle bli kvar i Sverige ett tag.
Så blev nu inte fallet.
Lisa åkte ner till Tel Aviv för att träffa sina vänner under en veckas semester – och mötte kärleken, Oren.
Under de följande månaderna sammanstrålade de i olika europeiska städer.
– Vi dejtade i Barcelona, London och Paris, berättar de.
Till slut tog Lisa steget och flyttade tillbaka till Israel.
– Jag har alltid trivts bra i Tel Aviv så det var inget jättesvårt beslut att ta, menar hon.
– Människorna är sociala och utåtriktade och det är rörelse i staden dygnet runt, hela året. Och klimatet är behagligt.
– Det är helt enkelt lätt att njuta av livet i Tel Aviv, konstaterar hon.
I dag pluggar Lisa ekonomi, innovation och marknadsföring på distans. Och vid sidan av det tar hon fortfarande uppdrag som modell ibland.
Drömmen är att så småningom få möjlighet att arbeta som inredningsarkitekt.
Men just nu lägger hon mycket av sin tid och tankemöda på det nya huset som ska bli färdigt under våren.
– Det har blivit "mitt projekt" eftersom Oren jobbar mycket och reser en del i arbetet. Han är utbildad advokat men driver i dag flera egna företag
Han jobbar bland annat med byggprojekt av olika slag, som kontorsfastigheter, lägenheter, hotell och så vidare. Han är också vd för en hjälporganisationen, ”Or Shalom”, för barn som på olika sätt har det svårt i Israel.
Höstens oroligheter i regionen har de personligen inte påverkats så mycket av.
– Tel Aviv är som en skyddad bubbla. Vi märker inte av det som sker i söder, runt Gazaremsan. Men vi ser och hör rapporter på tv-nyheterna och känner med alla dem som är direkt drabbade.
– Ibland är man bekant med någon som ska ner och arbeta i området som soldat.
I höstas gick det under en veckas tid larm några gånger i centrala Tel Aviv, något som indikerade att det skjutits missiler mot staden.
– Då fick man springa ner i närmsta skyddsrum vilket gjorde mig lite skärrad. Det är lag på att det ska finnas skyddsrum i alla byggnader i staden. Vi har ett i vår bostad också.
Lisa reser regelbundet till Sverige för att träffa familjen.
– Oren gillar också Sverige och vi har planer på att skaffa ett fritidshus i Västerviksområdet i framtiden.
Men det blir ett senare projekt. Nu gäller det först att vi blir klara med huset i Tel Aviv, säger Lisa.
Vilka är de största kulturella skillnaderna mellan israeler och svenskar tycker ni?
– Svenskar är individualister medan israeler på ett helt annat sätt är beroende av, och bundna till, familjen, enas Lisa och Oren om.
– I Israel är allt mycket lättare om man har kontakter och ett starkt nätverk. Befolkningen möter det goda och det onda tillsammans vilket gör dem starka och envisa som folkgrupp.
– I Sverige förväntas det att man ska kunna klara sig själv efter att man blivit myndig. Vi behöver ju inte betala för vår utbildning och vi kan ta studielån vid behov. I Israel får föräldrarna betala stora summor för att barnen ska få en utbildning. Det gör också att barnen har helt andra krav och förväntningar på sig från familjen än vad svenska barn och ungdomar har.