Litterär svärta breder ut sig
Vampyrer. Science-fiction. Dystopier. Dysterhet och ond bråd död. Det går en vindpust av gotik och fantasy genom den svenska litteraturen.
Nu senast har John Ajvide Lindqvists vampyrroman "Låt den rätte komma in" hyllats. Mikael Niemi följer upp succén "Populärmusik från Vittula" med en samling noveller i science-fictionmiljö. Carina Burmans nya bok utspelar sig i den mest klassiska av gotikens miljöer: 1800-talets London, där slinkor och dagdrivare samlas i East Ends rökiga gränder.
Snart kommer novellsamlingen "Svarta diamanter" ut, där elva författare bjudits in för att skriva varsin novell om något "mörkt, spännande eller otäckt". Och Håkan Alexanderssons "Magister Hoffmann" kan redan vara på väg att bli en klassiker.
Är det inte ovanligt mycket gotik och fantasy just nu?
- Ja, det stämmer, säger Mattias Fyhr, forskare i litteraturvetenskap, som skrivit avhandlingen "De mörka labyrinterna gotiken i litteratur, film, musik och rollspel".
- Magnus Dahlström och Inger Edelfeldt gjorde ju lite sånt där på åttiotalet. Men nu på senare tid verkar det ha blivit medvetet på ett annat sätt. Vilket väl serier som "Nemi" och "Mie" är ett exempel på.
Gotik och fantasy har naturligtvis alltid givits ut. Men på senare tid verkar genren ha tagit ett steg upp i den litterära statusskalan. Det handlar inte längre om relativt obskyra böcker på marginella förlag det handlar om erkända författare, som hyllas och ligger på stora förlag. Anledningarna är flera, enligt Mattias Fyhr.
- Man kan ju tänka sig att de som var unga på sjuttio- och åttiotalen, när ju skräck slog igenom, är tillräckligt gamla nu.
- Dessutom har vissa stora författare har skrivit i genren. Joyce Carol Oates till exempel. Hon skrev ju "First love: a gothic tale". David Bowie har ju också flirtat med gotiken. I samband med skivan "Outside" gav han ut en liten deckartext som han kallade "A gothic hyper-cycle", säger Mattias Fyhr.
Bland de författare som utmärkt sig i genren, intar kanske John Ajvide Lindqvist en särställning. Hans debut "Låt den rätte komma in" kom nyligen ut, och har fått strålande recensioner. DN beskrev den till exempel som en "mycket imponerande roman". Till sin uppbyggnad är den en ganska klassisk vampyrhistoria: en flicka flyttar in i grannhuset. Hon verkar normal, men ganska snart inser man att det är något märkligt med henne.
Fast helt vanlig är inte "Låt den rätte komma in" den utspelar sig i stockholmsförorten Blackeberg, under tidigt åttiotal. Just det, menar Mattias Fyhr, är en av gotikens styrkor. Att den är applicerbar på nästan alla tidsåldrar. Samtidigt som genren har tydliga gränser, är den flexibel.
- Man tänker inte på att det som kallas för gotik rymmer så mycket trots att det är så enkelt. Rent berättartekniskt kan man lägga upp en historia på flera olika sätt trots att den är gotisk.
Dessutom kan ingredienserna, i det här fallet vampyrer, varieras i det oändliga. I "Låt den rätte komma in" är ett av vampyrens kännetecken att hon kan lösa en rubiks kub trots att hon aldrig sett en sådan förut. Jämför man med äldre vampyrhistorier har det även skett andra förändringar.
- Vampyren har förändrats. Den har utvecklats. Nu är monstret huvudperson, medan det förr, på 1800-talet, var huvudpersonen som träffade monstret.
- Och det hänger väl ihop med rockmusiken. Till exempel att Screamin" Jay Hawkins framträdde likt en vampyr när han sjöng "I put a spell on you". Det har blivit intressant med huvudpersoner som är vampyrer. Men sedan är ju frågan hur de kommer att fortsätta utvecklas.
Och hur tror du att det kommer att utvecklas?
- Hittills har man ju saknat en renodlad och bredare svensk skräckförfattare. Jag hoppas lite på John Ajvide Lindqvist. Vem vet, han kanske blir en svensk Stephen King.
Så jobbar vi med nyheter