Skulle potatisar i någon mening kunna kallas varelser? Hur ska man se på idén om ”den rätte”? Varför är himlen blå? Hur vet jag när jag undviker att göra något av rädsla, eller av en insikt om att det jag väljer bort – eller kanske snarare undviker – faktiskt inte är något jag vill/kan/bör ägna mig åt? Varför vill man ha de där tjejerna som är svåra, nästan förbjudna?
Om du har lyssnat på Sveriges Radios programserie ”Allvarligt talat” känner du kanske igen frågeställningarna.
Programmet går ut på att lyssnarna skickar in frågor om allt mellan himmel och jord.
Författarna Lena Andersson, PO Enquist och Horace Engdahl turas om att svara – ett uppdrag de tar på allra största allvar oavsett frågans karaktär.
Ibland besvaras spörsmålen med hjälp av sunt förnuft. Ibland via empiri och/eller logiskt underbyggda resonemang och slutsatser. Andra gånger verkar det som om frågorna besvaras mer på känsla.
För en som är verksam i mediebranschen – där man sällan tillåts dröja kvar någon längre stund vid ett och samma ärende – är det faktiskt en ren njutning att lyssna på det här programmet. Här hetsas inget fram. Nejdå. Det känns uppbyggligt och befriande på något vis. Livet är en allvarlig sak ... åtminstone ibland. Alla lever i sitt eget medvetande med sina egna små och/eller stora bekymmer – bekymmer som kan "må bra" av att bli betraktade från en annan synvinkel och horisont. Med lite distans.
Det blir samtidigt underhållning på hög nivå när varje fråga, hög som låg, besvaras med samma allvar och alltid lika välformulerat.
Programmet, i sin nuvarande form, har sänts i två omgångar hittills, sommaren 2014 och 2015. Alla avsnitt kan fortfarande höras på sverigesradio.se
På juldagen, den 25 december, kör man igång med en ny säsong.
I dagarna släpptes även en bok som bygger på radioprogrammet. I den har Lena Andersson sammanställt samtliga 32 frågor, med svar, som hon själv hittills hunnit ta sig an. Texterna kompletteras med charmiga illustrationer, av "streckgubbskaraktär", signerade Stina Wirsén.
"Fördelen med att fördjupa sig i frågor av det slag som Allvarligt talat handlar om är att man upptäcker att vissa tankar man trodde var giltiga inte håller ihop, att de är logiskt motsägande eller innehållslösa. När så sker får man ta ett nytt grepp om dem och hitta en annan ingång, och ibland finna sig i att man inte kommer någon vart med svaret", (ur Lena Anderssons förord).