Konst
Familjen Björn, som består av Lotta, maken Peter, dottern Vera och hundarna Kakan och Snöret, har just landat i sitt nya hem i Västervik.
Huset de haft i Ankarsrum ska rustas upp och säljas.
- Sedan ska vi leta efter ett hus här i stan, förklarar Lotta.
Den lilla tvåan i Johannesdal är en "mellanlandning".
Lotta Björn behöver plats för en verkstad och ateljé. Men den platsen existerar inte just för tillfället.
Än så länge står den stora brännugnen kvar i Ankarsrum. Den investerade hon i för några år sedan, tack vare ett konstnärsstipendium.
- Det var så konstigt att du hörde av dig just precis nu, utbrister hon.
- Under en ganska lång period har nämligen inspirationen och skaparlusten fattats mig, förklarar Lotta.
- Men sedan några veckor tillbaka upplever jag att gnistan är på väg tillbaka. Och nu längtar jag efter att ställa ut igen.
De senaste 18 månaderna har Lotta jobbat heltid som gravör på stenhuggeriet Gravkonst i Västervik, och där jobbar hon fortfarande kvar.
- Det har känts som en välbehövlig andningspaus, menar hon.
Att försörja sig som konstnär är svårt. Det är det många som kan skriva under på.
Man kan inte enbart koncentrera sig på att skapa, man måste också kunna marknadsföra sig själv så att man får chans att ställa ut och därigenom sälja.
- Jag har visserligen många värdefulla kontakter från mina år i Stockholm. Men det är lätt att hamna i en negativ spiral av prestationskrav och oro för ekonomin och försörjningen.
Något som förstås effektivt kan ta död på skaparglädjen.
- Det optimala för mig vore att ha ett förvärvsarbete på deltid och sedan kunna lägga resten av tiden på konsten. Dels för tryggheten det ger, dels för att jag är social och gillar att ha arbetskamrater, säger Lotta.
När vi hälsar på visar hon några av sina nyaste alster.
De som är bekanta med Lotta Björn som konstnär förknippar henne förmodligen först och främst med lergods och skulpturer.
Under sina studieår på Konstfack i Stockholm specialiserade hon sig nämligen på keramik och glas, och har sedan sin examen 2004 jobbat självständigt i sin egen verkstad - företrädesvis med keramiken.
Men nu har hon även börjat experimentera med textil.
- Det är helt nytt och jättespännande. Jag har knappt berättat det för någon ännu och undrar lite grand vad folk ska tycka och tänka.
- Jag kan egentligen ingenting om sömnad, virkning och stickning men jag provar mig fram. Det är jätteroligt.
Den hårda leran - keramiken - får möta ett mjukt material.
- Det är inte så ovanligt att kombinera metall och keramik eller trä och keramik. Däremot tror jag att textil och keramik är en ganska udda kombination.
Lotta strävar efter att skapa en känsla av rörelse i sina skulpturer. Kopparna får exempelvis med fördel vara lite skeva och vinda. Och ibland "rinner" det stelnad vätska ur dem.
- Jag jobbar ju mycket med föremål som kan användas på olika sätt men plockar så att säga bort funktionen. Jag gör inte bruksföremål. Jag vill ju skapa konst.
- När man berövar bruksföremålen sin funktionalitet - har de fortfarande något värde då? Det är en intressant frågeställning, tycker jag.
Vidare experimenterar Lotta Björn numera även med kombinationen oljemåleri och textil.
- Jag broderar på egna oljemålningar och på gamla osignerade målningar som jag hittar på loppis. Senast i helgen fick Peter och Vera hänga med till diverse second hand-butiker och loppisar för att leta tavlor, säger hon och skrattar.
Att brodera på gamla tavlor handlar om att tillföra konsten något nytt. Idén fick hon när Tjustbygdens konstgrupp (där hon ingår) jobbade med ett liknande projekt härom året.
- Det var roligt och gav mersmak, förklarar hon.