Louise Boije af Gennäs vill sätta ljus på vår samtidshistoria

Sedan sist har hon hunnit bli mamma till två barn, författat ett par pjäser och noveller samt skrivit en rad krönikor till diverse tidningar och magasin. - Jag fick barn ganska sent i livet och har sett till att vara hemma mycket med dem, vilket varit jättekul. - För övrigt har det känts otroligt skönt att slippa "uppmärksamhetsbiten", det mediala trycket, under den här perioden. Det jag gör just nu är väldigt svårt att kombinera med små barn, säger hon. Barnen har nu hunnit bli sju och tio år gamla och tycker inte att det är speciellt märkvärdigt att mamma syns på television och i tidningar lite nu och då. - Barn är fantastiska på att förhålla sig till saker. De förstår att det här är en del av mitt jobb, säger Louise Boije af Gennäs. Romanen "Högre än alla himlar" släpptes tidigare i höst och är första delen i en planerad trilogi som ska gestalta det nya millenniets första decennium. Berättandet sker via sex olika personers ögon. De är alla bosatta i Stockholm och arbetar inom vitt skilda sektorer samtidigt som de utgör en tajt vänkrets. De yrken hon har försett sina karaktärer med har hon valt utifrån den tematik som hon velat sätta ljus på, problem talande för vår tid. Miljöhot, finanskriser, terrorism, psykisk ohälsa och så vidare. Det är ett minst sagt ambitiöst upplägg. Föresvävade det dig någon gång under arbetet med första boken att det kanske skulle kunna bli svårt att ro projektet i hamn?
- Inte direkt. Jag kan förstås inte veta om jag ror det i hamn förrän det är helt klart. Och visst är det ett stort projekt, men samtidigt så enormt roligt. Nu är det marknadsföring som gäller både för romanen och uppsättningen på Stadsteatern, vilket betyder att hon inte hunnit börja skriva på del två ännu. Men när pr-karusellen är över går hon in i en helt annan, lugnare, arbetsfas - själva skrivandet. I dessa dagar när realismen flödar i den svenska litteraturen kan man knappast låta bli att nyfiket undra om de där sex huvudpersonerna - börsmäklaren/ekonomen, författaren, psykologen, skådespelerskan, miljövetaren och UD-tjänstemannen - faktiskt finns i verkligheten? - Nej det gör de inte. De är helt och hållet uppdiktade skapelser som jag kokat ihop själv, säger Louise Boije af Gennäs och ler lite överseende åt frågan. Gissningsvis har den ställts till henne ett otal gånger de senaste månaderna. Snart är det alltså dags för henne att på nytt ta ett steg tillbaka från rampljuset för att få ro till att börja skriva på del två. Ramhistorien för de båda sista delarna har hon redan klar för sig. - Men karaktärerna lever också sitt eget liv, betonar hon. - När jag väl börjar skriva händer det saker som jag inte hade planerat från början. Det är spännande. Hur funkar egentligen själva skrivarprocessen? Är det som att leva i två världar medan den pågår, en litterär värld och en faktisk?
- Ja, absolut. Jag upplever det som att leva i två parallella universum, två verkligheter, under de mest intensiva skrivperioderna. Så har jag försökt att förklara det för min man. Det låter ju lite konstigt och är säkert inte helt lätt att förstå. - Jag är väldigt förtjust i de här sex vännerna som jag nu skriver om. Det känns som att de tillhör min vänkrets, min familj. Det kan vara så sorgligt när man skrivit färdigt en bok eftersom det oftast innebär att man tar farväl av karaktärer som man levt med under en lång tid. Nu behövde jag ju inte ta adjö av gänget och det var en lättnad. - Ingen av dem är perfekt. Men det är kul att tillbringa tid med dem, säger Louise Boije af Gennäs.

Louise Boije af Gennäs vill sätta ljus på vår samtidshistoria

Det var tio år sedan hon befann sig i offentlighetens ljus sist. I höst är hon dock aktuell både med sin sjunde roman "Högre än alla himlar" och dramakomedin "Kvinna klädd i solen", som spelas på Stockholms stadsteater.