Ändå fortsätter berättartekniken att fascinera. Så även i Torbjörn Flygts Himmel där jag njuter av nästan varenda sekund när jag får följa de olika människoöden som samsas under samma himmel, i samma stad. Liv som ter sig fruktansvärt olika men som ju längre berättelsen fortskrider sakta och stilistiskt säkert flätas samman så att det till slut blir en självklarhet att de hör ihop – även om de inte ser det själva.
Något alla har gemensamt är en ensamhet och en sorgsenhet som gör att man ömmar för dem.
Den iranske flyktingen Amir som förlorat hela sin familj. Paret från Irak som flytt undan ett oroligt leverne i sitt hemland men som tycks ha tappat bort varandra i det nya liv de byggt upp kring en pizzeria i Sverige. Överklassparet Fredrik och Louise som lever till synes lyckade liv i sitt villakvarter men där otrohet och otillräcklighet ständigt överskuggar deras sinnen. Paret Lena och Janson som brottas med dålig ekonomi till följd av Jansons spelmissbruk, och som hyser en ständig oro för sin stökige tonårsson.
Torbjörn Flygt har som vanligt ett rikt berättarspråk med sinne för detaljer. I Augustprisbelönade Underdog skildrade han tidstypiskt 1970-talets sådana. Här är det nutida fenomen som skärskådas på ett lika träffsäkert sätt, något som säkert kommer att få många framtida läsare att le igenkännande om något decennium. Torbjörn Flygt har, kort sagt, gjort det igen!
Att lyssna på Himmel som ljudbok funkar bra, trots att kravet på koncentration blir högre när man inte enkelt kan bläddra tillbaka i texten. I början blir det visserligen lite rörigt med alla karaktärer man ska lära känna men när man väl kommit in i det hela funkar det bra att hänga med trots att man som lyssnare kastas mellan de olika personerna. Mycket tack vare uppläsaren Björn Kjellman. Med sin förmåga att använda olika röstlägen, dialekter och tonfall så att man precis förstår vem av karaktärerna som talar för tillfället, är han perfekt för uppgiften.