Mannen och modellen - två likvärdiga konstnärer
- Det är slående hur många av de unga konstnärerna i dag som refererar till Man Ray och Meret Oppenheimer, säger Moderna museets chef Lars Nittve.
De rörde sig obehindrat mellan olika uttrycksformer, från konst till mode till fotografi till design... Just därför är deras konst aktuell än i dag.
- De är "orena" och bjuder in till nya tolkningar hela tiden, säger Lars Nittve.
Nu visas de båda surrealisterna i två parallella utställningar på Moderna museet.
I dag ses Meret Oppenheim som en likvärdig konstnär jämsides med den store Man Ray. Men länge var hon främst den mytomspunna musan och modellen det vackra objektet som de manliga surrealisterna dissekerade i sina arkitektoniska framställningar av kvinnokroppen.
Meret Oppenheim kom i kontakt med de betydligt äldre surrealisterna när hon som 19-åring for till Paris på trettiotalet. Då hade Man Ray, uppvuxen i New York, redan introducerats för både Marcel Duchamp och surrealisternas ledare André Breton. Ray och Duchamp båda hängivna schackspelare kom att skaka om konstbegreppet så att det aldrig blev sig likt igen.
I grunden låg en stor hantverkskicklighet. Man Ray började som målare, men började fotografera för att han var missnöjd med fotografernas förmåga att återge hans verk. Fotografin kom att bli hans huvudsakliga uttrycksform han experimenterade tekniskt och skapade bland annat sina kända fotogram där objekten exponerades direkt på ljuskänsligt papper, utan kamera.
- Han kände till alla de irrgångar som leder fram till det perfekta fotografiet, säger utställningskommissarien Leif Wigh.
I sina bilder av Lee Miller, fotomodell som blev hans assistent och älskarinna, och även av Meret Oppenheim gestaltade han den surrealistiska synen på sexualiteten och kvinnokroppen. Kroppen styckades upp och deformerades. I hans erotiska bilder finns både en kall, manlig blick på den objektifierade kvinnan, och ett ifrågasättande av både mannens och kvinnans konventionella könsroller.
- Både Man Ray och Meret Oppenheim gestaltade det som finns i gränslandet när det gäller identitet och sexualitet, säger Lars Nittve.
Man Ray var också modefotograf och den som porträtterade gräddan av 30-talets kulturelit i Paris. Även ur den synvinkeln var han gränsöverskridande på ett sätt som känns igen i dag han ställde inte upp några staket mellan konst och kommersialism, mellan yta och innehåll.
Meret Oppenheim visste redan som 15-åring att hon skulle bli konstnär. Då ställde hon upp ekvationen "x = hare" i sitt skrivhäfte en surrealistisk slutsats. Men mot sig hade hon sin kropp och sitt kön. För henne blev den objektifiering av kvinnokroppen som alla kvinnor drabbas av både extrem och publik. I bland annat Man Rays bilder framstår hon som en underskön musa, som begreppet "kvinnlighet" personifierat. Ändå lyckades hon redan från början skapa en egen identitet som konstnär. Hon återuppfann sig själv som subjekt och bearbetade den objektifiering hon blivit föremål för i många av sina verk. Bland annat i "Planritning för "Urtids-Venus"" där hon gjort en arkitektonisk skiss av kvinnokroppen sedd uppifrån och i "Röntgenbild av M.O.: skalle".
- Det hon brottades med brottas även mina konstnärsvänner med. Det är samma frågor om att komma till sin rätt, få en plats och inte exploateras. Därför är det en otrolig resa att få följa med Meret Oppenheim, den unga vackra modellen som gått vidare till ett eget konstnärskap, säger Annika Öhrner.
Som konstnär är Meret Oppenheim mest känd för sina objekt. I dem sammanförde hon vitt skilda ting och material och förkroppsligade på så sätt surrealismens tankar. Allra mest välkänd är hennes frukostkuvert i päls, "Le déjeuner en fourre" ett fat, en sked och en kopp klädda i päls.
Både hon och Man Ray ställde genom sin konst frågor som fortfarande söker sina svar frågor om var gränsen går mellan konst och andra kreativa uttrycksformer, om konstnärens roll och det splittrade subjektet.
De två retrospektiva utställningarna visas på Moderna museet fram till den 31 oktober.
Så jobbar vi med nyheter