Maria Rudbo har greppat taktpinnen

Folkliga traditioner, människor och möten – sådant intresserar Maria Rudbo som sedan lite drygt en vecka tillbaka är ny kulturchef i Västerviks kommun.

Maria Rudbo besökte Västervik för första gången i somras, och blev förtjust.

Maria Rudbo besökte Västervik för första gången i somras, och blev förtjust.

Foto: Karin Hertz

Kultur och Nöje2014-02-11 08:00

Maria Rudbos kulturintresse väcktes någon gång i fyraårsåldern. Det var i samma stund som hon tog klivet in på balettskolan i Sundsvall. Som vuxen blev kulturen hennes yrke.

Den 1 februari tillträdde hon sin nya tjänst i Västervik.

Med andra ord har hon knappt hunnit värma upp kontorsstolen innan Västerviks-Tidningen hälsar på.

Kontoret finns mitt i stan, på Ungdoms- och kulturhuset Mejeriet.

Tjänsten – som går ut på att leda de kulturverksamheter som redan finns, exempelvis biblioteket, Mejeriet, fritidsgårdarna och Kulturskolan – är nyinrättad.

För ett år sedan lades kultur- och fritidsnämnden liksom kultur- och fritidsförvaltningen ner.

Sedan dess lyder kulturverksamheterna direkt under kommunstyrelsen medan fritidsverksamheterna numera ligger på samhällsbyggnadskontorets bord.

En kulturenhet bildades och det är den som Maria Rudbo är satt att leda.

– Ytterligare ett av mina uppdrag handlar om att utveckla och arbeta med den så kallade allmänkulturen.

– Det handlar om att utveckla konst- och kulturområdet i Västerviks kommun. Att öka samverkan mellan alla kommunens aktörer, så väl fria aktörer, till exempel professionella konstnärer och föreningar, som kommunala verksamheter och företagare.

Under 15 år var Maria Rudbo frilansande dansare och dramapedagog, med särskild inriktning på orientalisk/egyptisk dans. Och under de senaste 12 åren har hon arbetat som tjänsteman, först som danskonsulent och sedan som enhetschef för olika verksamheter inom kulturförvaltningen i Göteborgs stad. Hon har arbetat gentemot gamla såväl som unga.

– Det är en fördel att jag har rört mig inom båda världarna, det vill säga att jag har erfarenhet både från ett arbete som fri kulturarbetare och som tjänsteman inom den offentliga sektorn, poängterar hon.

– Jag vet vad som krävs för att få igenom saker och jag vet vilka möjligheter som finns, säger hon.

Maria växte upp i södra Norrland, närmare bestämt i Sundsvall. Efter en kort sejour i Stockholm efter studenten for hon till USA där hon gjorde ett "high school"-år.

Därefter pluggade hon till dramapedagog i Göteborg – en stad hon blev trogen i mer än 20 års tid.

Vad fick dig att bryta upp och flytta till Västervik?

– Jag har ju jobbat länge inom kulturförvaltningen i Göteborg. Och jag hade börjat tänka att "om jag ska prova något annat så är det nu jag ska göra det", säger hon.

– Jag och sambon svängde på impuls in till Västervik i somras när vi var på väg norr ut efter ett besök i Kalmar. Vi blev förtjusta och stannade ett par dagar. Kort efter detta såg jag att man sökte en kulturchef i Västerviks kommun, så jag skickade in min ansökan, berättar Maria.

– Jag ser fram emot att få arbeta i en tätare organisation, närmare medborgarna. Jag tänker mig att i en mindre kommun är vägen från idé till förverkligande inte lika lång som i en stor organisation, som Göteborgs stad.

Hur känns det nu då, efter lite drygt en vecka på plats?

– Det känns bra, positivt. Jag upplever att det finns en framåtanda i Västervik, en vilja och en lust till utveckling.

– Men visst, allt är nytt för mig. Jobbet, staden, människorna. Det är lite rörigt så här i början, innan jag lärt mig hur allt fungerar.

– I dag (läs i går) har jag presenterat mig för kommunledningen och nu ska jag inventera verksamheterna och det allmänna kulturlivet. Jag ska "nätverka" och skapa kontakter. Detta måste få ta lite tid. Jag ser fram emot att träffa chefer och personal ute i verksamheterna.

Många skulle kanske tänka att Västervik knappast är en kommun där kulturen prioriteras, bland annat med tanke på nedläggningen av nämnden och förvaltningen för ett år sedan. Hur ser du på det? Skrämmer det dig?

– Nej, det skrämmer mig inte. Den upplevelse jag har fått hittills är att det finns en politisk vilja att utveckla kulturlivet i kommunen, att man anser att kulturen har en viktig roll i samhället. Ett rikt kulturliv kan gynna turism och inflyttning. Om man vill skapa en attraktiv livsmiljö är det viktigt att kulturen finns med. Det är viktigt att betona att det måste finnas både spets och bredd. Det vill säga att det finns både professionella aktörer liksom möjlighet för invånarna att tillgodogöra sig kultur i olika former på hobbynivå.

– Det finns nog både fördelar och nackdelar att komma som ny och inte ha historien med sig. Jag tolkar omorganisationen av kommunens kulturverksamheter som att man tvärt om vill lyfta kulturen.

– Nu ligger den direkt under kommunledningsförvaltningen. Då måste det finnas en vilja att satsa på kulturområdet.

Finns det något som du redan nu vet att du vill förändra?

– Ja, Västerviks kommun har ingen kulturplan. Det tycker jag att man absolut ska ha. Detta är något som både kommunledningen och jag som ny chef vill prioritera.

– Jag vill sätta kulturen på agendan. Kulturen är inte bara sin egen enhet. Den kan och bör implementeras i många andra politiska områden, i turistnäringen, i de sociala verksamheterna och så vidare.

– Jag har massor av idéer för framtiden men vill vänta med att presentera dem. Först vill jag pejla av läget.

Maria Rudbo

Ålder: 46 år

Bor: Västervik

Familj: Sambo och hund samt två vuxna barn.

Intressen: Konst, kultur, skogspromenader, folkliga traditioner.

Senast lästa bok: Igelkottens elegans av Muriel Barbery.

Senast sedda film: El Medico-historien om Cubaton, en dokumntär av Daniel Fridell och Thomas Allercrantz.

Senast sedda föreställning: Svansjön i koreografi av Fredrik Rydman, streetdance möter Tjajkovskij.

Ser på tv: Sport, film, nyheter och dokumentärer.

Lyssnar på: Blandat. Gärna arabisk musik.

Om orientalisk dans: När jag provade den dansformen var det som att jag rörelsemässigt hittade hem. Från att ha strävat mycket uppåt, som man gör när man dansar balett, blev det så att säga tillåtet med en jordad kontakt. Orientalisk dans handlar mycket om kommunikation. Man dansar inte på en upphöjd scen i en salong för publik. Man dansar med någon eller för någon och ser den personen. Man kan beskriva det som att man är musiken, man dansar inte till den. Man kommunicerar med dansen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!