Mer än bara en stol

För en 30-åring i bekantskapskretsen var Lamino det självklara valet när han fick möjlighet att byta det tunga skåp han ärvt efter sin pappa mot något annat hos möbelhandlaren. Kanske en symbol för en trygghet pappan aldrig stod för, men också en bild av hans egen klassresa.
En helt annan 30-åring reagerade med bestörtning när föräldrarna gav honom samma fåtölj, den stabila medelåldern materialiserad i en stol, motpolen till partylivet i innerstan.
Svenskarnas kärlekshistoria med Lamino har hållit i sig. I dag ingår den i hemstylistens grundkit och syns i varannan lägenhetsannons. Men först ut med att ta till sig den välbevarade 50-åringen var den välutbildade medelklassen.

Om Mathsson var för exklusiv, Malmsten för borgerlig så var Lamino folkhemmet, en vackrare vardag. Det skriver Brita-Lena Ekström, journalist och dotter till Laminos skapare, i boken "På spaning efter Lamino", om formgivaren Yngve Ekström och hans livsgärning.
Fåtöljen blev relativt snabbt en symbol för den intellektuella, kulturintresserade medelklassen - inte nödvändigtvis med en hög inkomst, men med god smak. I samma vardagsrum är bokhyllorna välfyllda och en PH-lampa sprider ett mjukt sken.
- I början var det akademiker som köpte stolen, den hade en intellektuell klang. Yngve ville inte att den skulle vara för dyr, den skulle vara prisvärd, i alla fall överkomlig. Hellre skulle man köpa en och annan kvalitetsmöbel, säger Brita-Lena Ekström.
Lamino var nummer ett redan när den kom 1956, och fick stor uppmärksamhet. Även om populariteten har kommit och gått så har den funnits med som basmöbel i kataloger från olika epoker. Senaste uppsvinget var på 1990-talet och i dag är den mer än folkkär, långt fler än bara läsintresserade akademiker köper den.
Och vid det här laget har stolen blivit mer känd än sin formgivare. Många tror att Bruno Mathsson eller Carl Malmsten gjort den.
- Flera museer har varit intresserade av Yngves verk, men väldigt lite har funnits dokumenterat. Jag får ofta frågan om man kan arbeta med möbler i hela sitt liv och bara bli känd för en enda stol. Men så var det ju inte, han gjorde så mycket mer än bara en stol.

Yngve Ekström startade tillsammans med sin bror Jerker Ekström företaget Swedese och de två bildade en lönsam och uppfinningsrik duo. Redan i ett tidigt stadium av formgivningen fanns tanken på en rationell produktion, alla möbler skulle kunna köras genom samma fabrikssystem och därmed inte bli allför dyra.
- Jerker satt och räknade på allt och sade till så fort det blev för dyrt, exempelvis att frakta. Mantrat var att göra kvalitetsmöbler så billigt som möjligt, säger Brita-Lena Ekström.

Även paketeringen anpassades efter fraktkostnader och Swedese var tidigt ute med de platta paket som även blev Ikeas signum.
- Yngves möbler passade för det sättet att tänka också. Det var inga jättemöbler, breda soffor eller så. Snarare nätta, enkla och flyttbara.

En av de tidigare stolarna var Thema, men de konservativa möbelhandlarna var skeptiska till att den levererades i delar, i ett paket. Däremot trodde NK:s dåvarande inredningsarkitekt och en av tidens viktigaste trendskapare, journalisten Lena Larsson, på stolen.
Även annonserna för Swedeses möbler låg före sin tid, massiva kampanjer med helsidor i de stora dagstidningarna. För Yngve Ekström var det självklart att själv utforma dem.
- Han gjorde allt, en riktig renässansmänniska, men jag tror inte att det byggde på ett kontrollbehov. Han ville att det skulle vara en helhet. Det är ett modernt sätt att tänka, i dag kallar vi det design management, säger Brita-Lena Ekström.

Mer än bara en stol

Lamino är mer än en stol. Den har utsetts till 1900-talets svenska möbel och är fortfarande en symbol för lärdom och trygghet. I en ny bok berättar Yngve Ekströms dotter om möbeldesignern från Vaggeryd - som gjorde fler än bara en fåtölj.