Midsommarmusik som håller

En midsommarnattsdröm hette programmet som tonade fram sent, ja riktigt sent på midsommardagen i Odensvi kyrka. Vad de som skulle spela drömde om när de vaknade den dagen och spejade ut mot regnet, det tär lätt att förstå. En av sångerna hette "Efter regnet". Den var nog en bön som makten lyssnat på. Kvällssolen gläntade in genom kyrkfönstren.
Gamleby-Odensvi-Lofta för-
samlingar har lovande sommarmusik på schemat. Odensvi kyrka har mest och midsommarkvällens satsning gav en fin försmak av vad som händer där i juli med hela fem omgångar. Håll ögonen öppna när torsdagstidningarna kommer med sin Kyrk-Guide!
Nu var Trio con Brio på plats, alltså pianisten Sören Petterson, gitarristen Lasse Nilsson och flöjtisten Inge Jonsson. Dessa tre veteraner har spelat ihop så länge att 20-årsjubileet säkert kryper allt närmre.

Men den här kvällen kom de inte ensamma. Tillskottet var Björn Danielsson (klarinett och sång) och hustrun Anette (fiol och sång), musiklärare även de sen några år i Västervik. Kanske är det dags att byta namn på ensemblen till "Kvintetten med Björn och Anetten" för de glider så samspelt in i gänget.
Det extra behagliga är hela ensemblens opretentiösa, självklara sätt att agera. Alla är överens, trygga och glada i sina roller. Det smittar av sig på publiken som ändå, snyggt kyrkligt, håller sina klapphänder i styr ända tills sista låten tystnat. Både artister och publik vet varför, och faktiskt kan det kännas riktigt sympatiskt i den stilla kyrkoluften.

Efter inmarsch av de tre med lättburna instrument, Anette, Inge och Björn, gled programmet igång med den molnfria sommarrepertoar som alla, tror jag, väntade sig.
Små resor: från folkton och lite svenskklassiskt av Hugo Alfvén, ganska nutida inslag som känsliga och glada valser av Evert Taube, Lille Bror Söderlundh och Ulrik Neumann, till än mer nutida bidrag av Olle Adolphson och till exempel "Gabriellas sång" ur Kay Pollaks film "Så som i himlen".
Den, och fler, sjöng Anette solo i och gjorde det snyggt. Andra gånger sjöng hon och Björn duett. De övriga tre höll sig genomgående till sina huvudinstrument. Det riktigt intressanta är hur de tråcklar ihop alla dessa arrangemang så att, mitt i harmoniskt gruppspel, instrument efter instrument kan komma fram och glänsa lite. Det är grepp håller, i musik som också gör det.