Efter att ha sett några säsonger av vampyrserien True Blood inser jag att vardagen på Louisianas landsbygd måste vara något visst.
Nej, jag tror inte att det springer omkring vampyrer och varulvar där på riktigt.
Däremot är det charmigt med de gamla slitna träpalatsen, som påminner om en svunnen storhetstid. Kommer man inte från någon gammal plantageägarsläkt så kan bo i ett litet, mysigt "mobile home". Är man kille går man omkring i rutig flanellskjorta och kör pick-up. Är man kvinna så går man omkring i - inte så värst mycket. Det är nämligen ständigt varmt och soligt i Louisiana.
På kvällarna träffas man på dinern, tar några öl, äter en cheeseburgare och spelar biljard.
Det är annat än Sverige. Här hukar vi i snålblåsten från september till april. Skulle jag skaffa mig en pickup skulle folk hytta med näven och kalla mig för miljöbov.
Inte finns det väl något spännande med våra trakter?
Min Englandssemester visade hur fel jag hade. Det nordiska mörkret tycks lika lockande som Louisianas sumpmarker för den brittiska publiken.
Det räckte med att slå upp en engelsk dagstidning så hade kultursidorna artiklar om TV-deckarna Brottet och Bron. De danska och dansk-svenska tv-serierna konkurrerar framgångsrikt med amerikanska jättar som Mad Men och The Newsroom om uppmärksamheten.
När jag gick in i en bokhandel trängdes Mankell och Stieg Larsson på borden med bäst-säljarna. När man läste namn på bokryggarna på deckaravdelningen kunde man tro att man stod i en svensk bokhandel: Läckberg, GW Persson, Nesser...
Även tyskarna är lockade av det nordiska.
För några årtionden sedan fanns det svenska författare som skrev westernromaner under Amerikaklingande pseudonym: Kjell Genberg skrev serien om Ben Hogan under namnet Matt Jade. Om uttrycket ursäktas: Det small högre om böckerna verkade vara skrivna av en amerikan.
I Tyskland har den svenske författaren Per Johansson haft framgångar med Der Sturm. Har ni missat Per Johanssons författarskap? Det är inte så konstigt. Boken är en "Schweden-krimi" skriven av två tyska författare, Thomas Steinfeld und Martin Winkler, skriven direkt för en tysk publik.
Så kanske, kanske finns det någon i Louisiana som efter att ha sett "The girl with the dragon tatoo" tycker att Sverige verkar vara en spännande plats.
För visst är stora snötyngda granskogarna mer dramatiska än amerikanska sumpmarker? Och är inte de ljusa, sparsamt möblerade bostäderna lite exotiska?
Sist men inte minst: visst vore väl vardagen lite mer spännande om man fick glida rund på isiga vägar i en Volvokombi, med ståtliga älgar skymtande i den omgivande skogen?