Minnet av Dan Andersson lever

Det är svårt att tänka sig vårt svenska kulturarv utan Dan Anderssons tonsatta dikter som blivit kära och ofta sjungna visor. Men hade han inte dött hotellrumsdöden endast 32 år gammal hade det kanske inte blivit så. För raskt efter hans död den 16 september 1920 skapades mytbildningen om Dan Andersson.Idag kan vi knappt läsa hans dikter utan att melodin tar överhanden, för så kända är de tonsättningar som gjorts. Hade han levt länge hade han kanske inte uppnått denna status.Åt det hållet resonerar Göran Greider i slutet av sin nya biografi om Dan Andersson. Men innan dess har han gett oss en delvis ny och nyanserad bild av den store diktaren, trots den mängd som redan skrivits om honom.Göran Greiders biografi tycker jag är intressant, trots att jag inte är en av dem som brinner för Dan Anderssons visor. Mitt förhållande till dem är nog som många andras, jag sjunger med i "Jungman Jansson" och "Jag väntar vid min stockeld" och lyssnar i övrigt beundrande på de många uttolkarna av hans stora visskatt. Men en sådan här biografi är intressant för att den berättar om en människa och vad som format denne och hur hans liv tedde sig. En enskild människas berättelse blir aldrig ointressant. Göran Greider är också en mycket god berättare, med ett personligt förhållningssätt till sin text och en språklig stil som närmast känns som reportage.Han berättar, reflekterar, visar på detaljer och analyserar. Jag gillar hans stil.Om Dan Andersson får vi veta en del som inte är så känt, till exempel kärlekshistorien med Märta Larsson när båda gick på Brunnsviks folkhögskola. Det blev aldrig något giftermål eftersom hennes far inte accepterade den fattige älskaren.Myten om Dan Andersson innehåller en grubblare och sökare, en fattig drömmare men gudabenådad om än omogen poet. En myt som till stor del stämmer.Men han var i första hand konstnär och estet, inte tänkare, konstaterar Göran Greider som menar att det är ett mirakel att hans dikter stått sig in i vår tid och fått förnyad popularitet de allra senaste åren. Dan Andersson lever vidare, även om han aldrig accepterades som författare av kulturetablissemanget. Och Göran Greider bidrar nu till att hålla minnet av Dan Andersson levande.