Montefiores Stalin - en studie i egoism

"Det finns inga hemligheter som inte till slut kommer att uppenbaras" hävdade diktatorn Stalin en gång. Nej, inte med sådan grundlig research som historikern och författaren Simon Sebag Montefiore ägnar sig åt: Av hans 500-sidiga biografi är 100 sidor notförteckning. I tio år har Simon Sebag Montefiore levt med den marxistiske massmördaren. Det har resulterat i två böcker, "Stalin. Den röde tsaren och hans hov", om Stalins tid vid makten, och nu "Den unge Stalin" om hans barn- och ungdomsår. Sebag Montefiore har besökt 23 städer i 9 länder, snudd på bosatt sig i dammiga georgiska arkiv. - De flesta tycker det är dötrist att ta sig an tusentals sidor stenograferade möten från partisammankomster, jag läser som om det var en enastående pjäs. Vilken av diktatorns hemligheter är han då mest nöjd med att ha avslöjat?- Att alla hemligheterna kommer fram till slut är ett sådan typisk Stalinkommentar! Den visar på hans intelligens, han ansträngde sig enormt för att hemlighålla sitt tidiga liv men insåg att allt ändå skulle avslöjas. - Jag vet inte vad jag är mest stolt över men det om hans liv i den undre världen bevisar sådant som tidigare bara misstänkts, som att han var delaktig i ett ovanligt brutalt bankrån.Sebag Montefiore syftar på bankrånet i Tbilisi 1907 då ett 40-tal personer dödades. En av alla Stalins brutaliteter som Montefiore inte bara styrker utan dramatiserar till den grad att spänningen transporteras från bokens sidor rakt ner i läsarens maggrop - en av förklaringarna till varför hans tegelstensbiografier översatts till ett trettiotal språk. Stalins revolutionära tillvaro var en orgie i mord, terrorism och rån, tack vare sina stölder blev skomakarsonen från Georgien det bolsjevikiska centrets huvudfinansiär - och Lenins favorit.- "I love all that stuff!" Jag är oerhört fascinerad av den konspiratoriska underjordiska världen, av sådan som Usama bin Ladin, av terror och spioneri, är inte alla det? säger Sebag Montefiore som älskar "Gudfadern" och Sopranos. Han berättar glatt att han förhandlar med Hollywood om en filmatisering av "Den unge Stalin". - Jag blev överraskad av hur attraktiv Stalin var som ung, vanligen ser vi honom på bilder under kriget då han var över sextio. Jag kan tänka mig någon som Johnny Depp i huvudrollen, eller någon som ser ut som Depp men inte lika känslig, någon man känner skulle kunna knäcka en nacke om det behövs. Vad tycker du?I boken framgår att även Stalin kunde koppla på charmen. - Stalin var en ansamling av paradoxer. Han kunde vara lika rå som älskvärd. Han var full av mindervärdighetskomplex på grund av sina koppärr, en trasig arm, sin fattiga uppväxt. Samtidigt var han övertygad om att han alltid hade rätt och visst allt. Den mixen visade sig ödesdiger när han väl blev enväldig härskare.Mannen som skulle bli ansvarig för tjugo till tjugofem miljoner människors död var mönsterelev som barn, och påbörjade en sträng och akademiskt utmanande utbildning till präst. Han var dessutom poet under ungdomsåren i Georgien, de mest kända dikterna återges i biografin. Stora delar av romanen ägnas också åt revolutionärens många kärleksaffärer; bolsjevism och familjeliv var inget kompatibelt par, konstaterar Sebag Montefiore.Men enda gången Stalin förlorar självbehärskningen är ändå när han störtar ner i sin första frus grav under begravningen.- Ja, men du förstår, han var alltid känslosam gentemot sina fruar när de väl var döda - inte när de levde. Och det handlade alltid om honom, hur han led. Det här boken är på många sätt en studie i egoism, det tycker jag är en mycket intressantare infallsvinkel än de vanliga meningslösa tolkningarna om hurvida han var en galning eller en psykopat. Det finns galningar överallt men få blir enväldiga härskare.Varför just Stalin?- Han kom fram i en extrem tid, som krävde extrema metoder - och Stalin var en extrem man, säger Simon Sebag Montefiore allvarsamt och skrattar nöjt när jag påpekar att den meningen skulle passa perfekt som voice over till en Hollywoodfilm.