Mot konstens alla regler

- En del tycker det är häftigt, andra en ren provokation, vissa att det är helt fantastisk, säger Jelena Rundqvist, en av de tre konsthallscheferna.

Leopard - en unik blandning av exklusivitet och vulgarietet, av dyra Gucciväskor och porriga underbyxor. Den vita utställningsväggens absoluta motpol. Japanska magasin har publicerat bilder och skrivit. I Tensta vill en del kvinnor ta leopardmönstret med sig hem. Snart blir det möjligt. Den fransktyska konst- och designduon Bless såg mönstret som en förutsättning för sitt arbete. Deras fantasifulla hängmattor och överklädda elsladdar gör sig onekligen fint i förortsdjungeln. Duon tog bilder och har tänkt göra en fototapet för att föra utställningsrummet vidare. Även konsthallen ska låta trycka tapet.
För de tre konsthallscheferna är väggarna ett jättesteg mot den subjektiva konstinstitution de jobbat sig mot från början. Mot en egen identitet, mot en offentlig konstlokal där besökarna vågar slappna av och stanna kvar istället för att känna sig uttittade och uppställda mot vita väggar.
De bestämde sig i höstas. Ylva Ogland, Rodrigo Mallea Lira och Jelena Rundqvist är konstnärer såväl som kuratorer. Tidigare drev de Konst2 i Skärholmen. Med Tensta konsthall hade de flyttat in i en vitmålad konstlokal som över allt annars i världen, efter den förra ledningens uppmärksammade jättekonflikt. Ett år hade gått och fortfarande var sökarljuset inställt på dem som efterträdare. De hade tänkt fortsätta en mer försiktig kritik av den vita utställningskuben. De tröttnade.
- Det var så mycket synpunkter, det spelade ingen roll vad vi gjorde och då kunde vi lika gärna göra det vi verkligen ville göra, säger Ylva Ogland.

Men ni ska väl ändå inte hänga målningar på de här väggarna?
- Det är precis vad vi ska. I höst ska vi ha en utställning med Carl Fredrik Hill, vi ställer ut en privat samling.
Hill målade inte för någon kub överhuvudtaget, framhåller Rodrigo Mallea Lira. Och medan konsten utvecklats enormt har konstinstitutionen som sådan varit densamma sedan 50-talet; Tenstatrion vill ta den vidare, inte genom ironi eller provokation utan på "lekfullt allvar". Ingen ko är helig och konstprojekten internationella och relationella, besökarna kan få delta praktiskt.
Målarboken är den grafiska designgruppen Realas projekt från i höstas där besökarna fick sätta färg på bilder inspirerade av Edvard Munch och Tracey Emin, till poesi av Lars Mikael Raattamaa och Ida Börjel. Ifyllda böcker från Tensta har ställts ut i Miami, Turin och Tokyo. I vår på den stora Munchutställnigen på Museum of Modern Art i New York och på samtliga huvudbibliotek runt om i Sverige.
- Om man vill kan man låna hem utställningen till sig och till och med bättra på den. Det är okej med oss, men det blir upp till varje bibliotek att avgöra, säger Ylva Ogland.

En osannolik slingerväxt, till utseendet en blandning mellan kraftfull vinranka och vildvin, breder ut sig över väggar och tak i deras entré. Den behöver ljus, vatten och jord och växer snabbt. Framför allt är den på riktigt, en äkta djungelväxt, vilket inte känns helt oviktigt. Den kräver arbete och omvårdnad, den växer precis som Tensta konsthall och dess projekt, utan att det alltid riktigt går att förutse i vilken riktning.
I höst blir några kvinnor i Tensta kvinnocenter kuratorer när deras val ur Nationalmuseums samlingar hängs upp på leopardväggarna, resultatet av en workshop i konsthallens regi. Innan dess måste säkerheten bättras på, inte minst när det gäller fukt och brand.

Hittills har verksamheten byggt på att man visat konstverk som varit ersättningsbara, inte tjusig gammal finkonst från innerstaden, tvingades ledartrion plötsligt inse.
- Hade vi aldrig haft den här workshopen hade den frågeställningen aldrig kommit upp, vi har börjat omvärdera Nationalmuseum också, säger Rodrigo Mallea Lira.

Mot konstens alla regler

Barnsligt tycker vissa, andra jublar. Den svenska konstvärldens stora utmanartrio finns i Stockholmsförorten Tensta. De har slutat fega. När de i höst hänger Carl Fredrik Hill på sina leopardmönstrade väggar är det på fullt allvar, utan ironi.