Musikaliska överraskningar på slottet

Det här ska handla om den konsert som nya föreningen "Musik på Gränsö slott" stod för på söndagseftermiddagen. Den välkände ackompanjatören Anders Bergin skulle ha kommit och ackompanjerat tenoren Mark Petersen. Dock råkade Bergin ut för något som hindrade honom att komma. Problemet löstes. Den ryske pianisten Jurie Lucachewitj (verksam i Sverige sedan nästan tio år) ryckte in. Han och Mark känner varandra och har jobbat ihop lite då&då de senaste åren. Men så olika pianister, alltså ackompanjatörer, som Bergin och Lucachewitj, det får man leta länge efter. Bergin är van att samarbeta med flera av landets storsångare. Alltså är han van att följa, att foga sig. Jurie är precis tvärtom. Det är han som driver. Sångaren får "följa".Greppet är intressant, särskilt när det blir så tydligt som i den lilla konsertsalen på Gränsö slott. Mark Petersen är en märklig tenor. Hans position som yrkessångare har mest varit som korist på stockholmsoperan. Men hans ton har inte ett uns av standard över sig. Den är så ljus att man ofta tror att han är på väg mot kastratlägen. Hans inlevelse är också speciell. Kanske hör den samman med den vunna friheten utanför operakören. Sångarglädjen hans verkar inte känna gränser. Ibland tycker jag nog att den slår över. Framför allt hände detta mot slutet av konserten då pianisten på något sätt tog över hela ledningen. Någon konsert längs allfarvägen blev det inte. Totalt spelade man ut över 30 nummer, oftast utan att redogöra vad det handlade om.Så stor betydelse hade kanske inte detta. Mycket i sångrepertoaren var kända operaarior. Som "caro mio ben" och andra Donizetti-arior. Mycket av vad Lucachewitj bidrog med, till exempel för att Mark Petersen skulle hinna vila rösten, var känd klassisk pianomusik. Som Bach-adagion och smakprov ur Beethoven-sonater.Men det jag själv öppnade öronen extra för, det var ett par av Lucachewitjs egna kompositioner. De två, som han plockade fram ur sitt riktigt spännande lager, heter "Inledning" och "Epilog", titlar som också ger en bild av hans tankar.Konserterna på Gränsö slott har bestämt sig för en väg som breddar intresset att komma dit. Som ett slags mellanakt händer något helt annat. Den här dagen var gästen Jan Hartman, han som senaste Tjustgalan utsåg till Årets Entreprenör. Mest känd riket runt är han mera som Nobelfestligheternas ceremonimästare. Och arbetet där kunde han berätta mycket och levande om. Till exempel regin när den totala serveringsstyrkan ska balansera med sina brickor nerför stora trappan i Stadshusets Gyllene Sal - utan att snubbla.Hans huvudbudskap den här dagen på Gränsö handlade om "Smaka på Tjust" där han också är en av krafterna. Framför allt eldade han oss att bryta den nysvenska modellen att lyxläsa kokböcker istället för att vara kockar. Vad som borde roa och tända oss är att ta vara på alla möjligheter att skapa måltider av sådant som vi har nära till här i vårt bördiga landskap!Någon mer höstkonsert på Gränsö slott är inte planerad. Men i januari tar det fart igen.