Musiken som livsgnista

Eller tänk på orgelmästaren Jean Costa, årsbarn med Wickman. Är du det minsta fångad av klassisk musik så läste du säkert om honom i torsdagstidningen. På fredagskvällen bjöd han på en underbar konsert i Lofta kyrka. Det kom ingen jättepublik. Men alla som kom visste verkligen varför. Jean Costa tillhör Europas stora orgelkonstnärer. I Paris är han en livs levande legend.
Hans ålder känns naturligtvis. Att gå kan fresta på. Men när han sätter sig vid orgeln dansar dessa fötter över pedalerna. Jag blir yngre så snart jag sätter mig framför en fin orgel, säger han själv. Och Lofta-orgeln, den prisar han. Det var hans elfte besök på den orgelbänken!
Birger Larsson, Aron Nilssons företrädare som Gamleby-organist, hör till Jean Costas nära vänner.
Programmet då? Där fanns en spetsfundighet inlagd som jag undrar över. Valde han tonsättare med utgång från deras födelseår? Dessa ser nämligen inte helt slumpartade ut i sammanhanget.
Efter inledning med Johanan Sebastian Bach följde den 125 år yngre Felix Mendelssohn-Bartholdy. Men sedan! Franz Liszt, född 1811. Så Cesar Franck, född 1822, Johannes Brahms 1833 och till sist Charles-Marie Widor, född 1844. Visst ser det spetsigt ut.

Stilsteget från Bach till Mendelssohn var stort. Men mellan vad som följde handlade det mera om små trappsteg, trots att musikens karaktär skiftade grant. Så gjorde den också ofta inom varje verk. Tydligaste exemplet är de två satser ur Widors Orgelsymfoni nr 4 i F som Cean Costa avrundade konserten med.
Adagiot är lyriskt lågmält. Finalen är grandiost ståtlig. Att Widor hör till Jean Costas favoriter hördes inte bara på spelets laddning. Han brukar toppa sina konserter med det han allra mest håller av.

Men kärleken till Mendelssohn är nog lika varm. Mendelssohns Orgelsonat i B-dur (även den med beteckningen 4) blev för mig den största upplevelsen. Andra satsen, Andante religioso, är en romantisk koral. I tredje satsen, Allegrettot, låter det som om änglar smyger runt och håller ögonen på hela skapelsen. Och i finalsatsen, Allegro Maestoso e vicace, låter Mendelssohn himlens alla basuner sprida sitt budskap om världens härlighet.
Somliga kvällar lever man länge på!