Vis- rock- popmusikern Dante Lindfors platta "Mangan, Frank & jag, är lekfull, allvarlig och nytänkande. Precis som en debutplatta ska vara.
Första spåret "Alla vägar bär till Rom" blir min favorit. Kanske inte så mycket på grund av texten, utan snarare för den lekfullhet som Dante Lindfors musik visar prov på. Texten skulle nog kunna beskrivas som en typisk vistext med enklare rim. Musiken går åt det innovativa syntpophållet. Och utan att alltsammans krockar och flyter samman till en smetig röra. Stiligt gjort. Bra sång också. Tonsäkert.
Samma sak gäller resten av skivan. Det är en helt okej platta som träffar en på något sätt. Man gillar de små diffusa historierna. Blir nyfiken på tonerna. I längden kan det dock bli lite långtråkigt. Efter de fem första låtarna har man varit nyfiken tillräckligt länge för att plötsligt tappa intresset. Men å andra sidan är det inget som säger att man måste lyssna på allt i ett svep.
Dantes platta kommer inte banlysas från min stereo. Jag gissar att den kommer susa där i bakgrunden mer än en gång denna vinter. Skivan är mysig på något vis, men inte mysig nog för en femma och inte heller en fyra. En trea får det bli.