I början har jag svårt för att ta till mig historien, jag kan inte bestämma mig för om jag tycker om den eller inte. Och den känslan består. Kluvenhet. Å ena sidan, å andra sidan...Zafon är en gudabenådad berättare men själva intrigen känns emellanåt obehaglig och påträngande, samtidigt som jag fängslas av den. Det här är en tjock bok, en riktig tegelsten, på nästan 600 sidor. Huvudpersonen, berättelsens jag, är författaren David Martín. Miljön är Barcelona på 20-talet, och Zafon beskrivs ofta som Barcelonas egen berättare. Staden är en viktig del av boken.David Martín kommer från enkla förhållanden, men tack vare en talang som skribent och författare, plus en välbärgad välgörare, når han stor framgång men plågas av olycklig kärlek. Han skriver äventyrsromaner för ett förlag och lever gott på förtjänsten.Efter en tid från möjlighet att flytta in i ett tornhus, ett hus som han länge innan gått och tittat på och fascinerats av. Huset har tidigare bebotts av en man med namnet Marlasca, en man som kommer att spela en stor roll i Davids liv.Samtidigt blir han kontaktad av en mystisk förläggare som lyckas övertala honom att skriva en mycket speciell bok. Detta arbete, och hans allt större nyfikenhet på Marlasca för David genom en rad äventyr och mystiska händelser. Han möter ond bråd död, och berättelsen blir allt mer invecklad och våldsam, med inslag av mystik, orakel, vansinne och oförklarliga händelser. Upplösningen känns ganska bisarr och ger snarare upphov till nya frågor än svar på dem vi ställer oss under läsandet. En röd tråd i berättelsen är litteratur och betydelsen av läsning.Historien är fängslande. Zafon har en stark ställning som berättare, vilket han befäster här. Men det är inte en berättelse som sprider värme, snarare tvärtom.
Ny bok
Carlos Ruiz ZafonÄngelns lek Albert Bonniers Förlag
