LENA PETERSSON: Någon ordning får det väl vara vid grytorna

Vi hade en mycket noggrann lärare som hette fröken Gram. Hon var, det som på den tiden kallades för, ungmö och var mycket respekterad av oss elever. Det första vi fick göra innan hon släppte in oss i köket var att i skolans sysal framställa två stycken förkläden och två bomullssnibbar att knyta runt håret. Detta för att vi skulle se respektabla ut och för att håret inte skulle komma i kontakt med maten vi lagade. Jag tror inte att fröken Gram lever längre, och det är nog lika bra. För jag unnar henne att slippa se de tv-program som numera visar hur man ska tillreda sin mat.Det började så bra med Mat-Tina som var söt och glad och som lagade mat som man själv kunde prova på. Särskilt trevligt tyckte jag det var att hon använde samma slags kantstötta emaljerade järngrytor som finns i mitt grytskåp. Hon hade dessutom håret uppsatt i en svans och hon var fräscht klädd. Hon sålde sig sedan tyvärr till en reklamkanal och började laga mat inför publik och med en massa annat folk som visades på tv-skärmar medan de höll på att göra efter hennes moment. Jag förstod aldrig vitsen.Sedan började det bli inne bland kändisar att stå i köken och laga mat. Pernilla Wahlgren hade något program där hon kom infarandes med en påse råvaror som hon tillredde allt medan hennes långa ljusa hår draperades ner i såser och grytor. "Vad blir det för mat" heter ett annat program med skådespelaren Per Morberg. Jag skulle gärna kunna tänka mig att ta del av hans matlagningskonster eftersom råvarorna ofta är vilt som också finns i mitt mathåll. Om det inte vore för hans ostyriga hårman som han slänger runt med och hans vårdslösa sätt att kasta med grönsakerna och köttbitar så fett och buljong skvätter. Härom kvällen när jag satt och bläddrade bland våra tv-kanaler fick jag ändå se det som hittills tagit priset när det gäller osmakligt uppförande bland matlagare. En man med bar överkropp som låter sin stora bleka mage snudda skärbrädor och köttstycken. Mellan varven till spisen tänder han en cigarett och tar sig några glas ur flaskan. Jag kan bara säga att recepten på hans anrättning hade jag inget behov av att skriva ner. Olust och fullständig avsaknad av hungerkänslor väckte han hos mig. Inte för att jag är någon pedant i mitt eget kök, men någon ordning får det väl ändå vara när Guds gåvor ska tillagas, och då särskilt inför publik. Nej tacka vet jag fröken Gram, hon visst hur man klär sig och uppför sig vid en spis.

Lena Petersson: Någon ordning får det väl vara vid grytorna