Varför bara lära sig att prata spanska hjälpligt när man kan lära sig att tala språket flytande och förstå det på djupet? Och varför nöja sig med att bara behärska ett instrument någorlunda när man kan satsa på det man brinner för och bli så bra man någonsin kan?
Med dessa retoriskt ställda frågor kan man få åtminstone ett litet hum om Nanna Walderhaugs inställning och personlighet.
För drygt ett år sedan flyttade hon från Stockholm till Gamleby för att undervisa på Vislinjen vid Gamleby folkhögskola.
Hon efterträdde läraren och visartisten Jimmy Ginsby som börjat frilansa som musiker på heltid.
Det har varit ett ganska intensivt år, menar Nanna, men nu börjar hon bli varm i kläderna.
– Det är väl alltid mer eller mindre krävande att påbörja nya saker och att byta sammanhang. Men det har varit ett givande år och det är ett fantastiskt roligt jobb, poängterar hon.
Nanna undervisar i gitarr, låtskrivning, ensemble och ljudteknik.
Hon trivs i folkhögskolemiljön som är välbekant för henne. Nannas mamma Helen arbetade nämligen som språklärare på en folkhögskola och själv har hon varit elev på en sådan i Norge.
Så här säger hon om att bo i Gamleby:
– Det är väldigt vackert här.
– Jag trivs både i storstan och på landsbygden.
– På mindre orter får man leta lite mer efter de aktiviteter och de människor som sysslar med sådant som man själv gillar.
För Nannas del kan intressanta aktiviteter vid sidan om musiken exempelvis vara att dansa folkdans eller salsa.
Som treåring fick Nanna sin första riktiga gitarr av pappa Jan, gitarrpedagogen som arbetade på kommunala musikskolan.
– Jag sprang omkring med den och lekte, minns hon.
– Men det var en riktig gitarr i miniformat.
Så småningom, efter ett par år, var det dags att börja spela på en större.
Nanna förklarar att hon fick chans att bekanta sig med instrumentet i lugn och ro. Vägledning fick hon av pappa Jan när hon ville och behövde.
– När jag fyllde tio år fick jag plats på musikskolan, berättar hon.
Under hela grundskolan och gymnasiet tog hon lektioner i gitarrspel och sång.
Hon minns inte exakt vad det var som en gång fick henne att vilja satsa på musiken som yrke.
– Det har faktiskt varit en självklarhet så länge jag kan minnas, säger Nanna.
Man brukar ju säga att texten är huvudsaken, prio nummer ett, för en vissångare. Men för Nanna är musiken och texten lika viktiga.
Arbetet som musiklärare på Gamleby folkhögskola har föregåtts av flera års studier och diverse anställningar och uppdrag.
Nanna har pluggat musikteater på folkhögskola och studerat arrangering och komposition på Musikhögskolan i Piteå. Hon har varit med i en rad musikaliska projekt och konstellationer som visartist och ackompanjatör åt sångare och skådespelare. Det har varit allsång, visprogram, kultur-i-vården-spelningar, musikteater live och på radio. Länge jobbade hon med musikcirklar på äldreboenden vilket gav en bred repertoar av gamla örhängen: traditionella visor, tonsatta dikter, schlager, pop- och allsångshits från 1900-talet.
Den egna musiken har alltid varit en drivkraft och den har fört henne till musikscener, caféer och festivaler runtom i Sverige de senaste femton åren.
I Nannas egna kompositioner hittar man influenser från många olika håll, som salsa, blues, rock och flamenco. Flamencointresset förde henne till Spanien.
– Jag har ju spelat klassisk gitarr sedan jag var liten. Men så en dag hörde jag Paco de Lucia på radio och tyckte att han spelade så fantastiskt häftigt. Efter det ville jag lära mig flamenco, förklarar hon.
Och så blev det.
Efter gymnasiet reste Nanna till Spanien, delvis för att utveckla sin spanska – men framför allt för att lära sig flamenco.
I ett år ungefär bodde hon i den lilla staden Ronda utanför Malaga i Andalusien där hon tog privatlektioner i flamencogitarr och studerade språket.
Vid det här laget har du kanske listat ut att Nanna Walderhaug är en målmedveten och envis individ.
Men ytterligare ett exempel på detta är att hon genom åren hållit fast vid sin norrländska dialekt – trots att familjen flyttade från Norrbotten när Nanna bara var fem år gammal.
Flytten gick till halländska Vessigebro, strax utanför Falkenberg men någon halländska har hon aldrig lagt sig till med.
Som vuxen har basen framför allt varit Stockholm. Där har hon bott sedan 1995 med vissa avbrott, såsom vistelsen i Spanien och studieperioderna i Norge respektive Piteå.
Det gångna året har Nannas fokus varit det nya arbetet som folkhögskolepedagog.
– Men nu när jag har landat i vardagen här ska jag försöka hitta en bra balans mellan lärararbetet och mitt eget spelande, säger hon.
På tisdag, den 12 november, ger hon konsert i Musikbiblioteket i Västervik med sina egna visor.
– Konserten på tisdag blir ett slags startskott på en period då jag kommer att spela mer själv igen, säger hon.