Tillsammans med sin medhjälpare Inga-Britt Larsson presenterade han den senaste delen i bokserien om svenska gästgivaregårdar. Den här gången behandlas Kalmar län, där Tjustbygden ju ingår.
Det färskaste alstret heter "Gästgiverier och skjutsstationer i Kalmar län 1649-1933".
Gästgiverierna, som ofta låg med två mils mellanrum, var inrättningar för resande på vägarna där förtäring och inkvartering för både folk och fä skulle bjudas samt möjligheter till att byta häst för skjutsar. Detta var reglerat i Gästgiveristadgan, som avskaffades 1933.
På 30-talet tog automobilerna och tågtrafiken över allt mer.
Numera används ordet gästgiveri om äldre krogar och hotellinrättningar i samhällen och byar.
2009 utkom den första delen i bokserien. I den ligger fokus på Östergötland.
Boken om Kalmar län är nummer två. Ytterligare två delar - som ska behandla Jönköpings- respektive Kronobergs län - planeras.
- Avsikten har varit att beskriva skjutsväsendet i Småland och på Öland mellan åren 1649 och 1933, liksom att inventera och beskriva skjutsväsendet som det tedde sig i de här områdena under tidsperioden.
- Vidare identifierar vi rester efter skjutsanstalter och dokumenterar dem tillsammans med föremål, som äldre bilder och dylikt från verksamheten, berättar Kaj Kjellström.
Vad hade man för trafikregler på den här tiden kan man undra?
Jo, i 1734 års Gästgiveriförordning kunde man bland annat läsa att gående skulle vika för ridande, ridande för åkande, det mindre lasset för det större och så vidare.
I bokens förord som skrivits av Hans Nilsson, biträdande professor vid Linköpings universitet, och länets tidigare landshövding Sven Lindgren kan man läsa följande:
"För den som inte sedan tidigare är så insatt är det imponerande hur väl det gamla skjutssystemet ändå tycks ha fungerat. Skjutssystemet tillkom långt innan järnvägarna under en tid då de vanliga vägarna verkligen var usla. Systemet fungerade sedan som komplement till järnvägen ända in på 1930-talet. Av Kjellströms bok förstår vi att hästarnas kvalitet kunde variera liksom för övrigt servicen på de olika gästgiverierna. Vi får också lära oss att det fanns särskilda böneböcker för resande. Dessa kom säkert väl till pass ibland".