De vänligaste ögonen i världen ser ivrigt på mig.
Vad ska hända?
Ska vi gå ut? Ja, vad roligt!
Ska jag bli kammad? Så skönt. Då sträcker jag ut mig här en stund och njuter.
Ska vi vila? Okej. Då rullar jag väl ihop min långa kropp till en liten boll bredvid din säng och snusar en stund.
Ska vi cykla? - JA! Ska vi bada? - JAAA!! Och kasta boll - JAAAAA!!!
Jag är sambo med en optimist och ja-sägare - en livsnjutare av högsta dignitet.
Han är alltid redo för roligheter. Det finns liksom alltid chans att något riktigt roligt eller spännande ska tilldra sig.
Något riktigt roligt och spännande kan exempelvis vara:
- att leta saker i skogen.
- att träffa andra välvilliga människor och hundar.
- att ystert rulla sig i gräs eller snö.
- att sitta still på rumpan och titta på en igelkott som pysslar med sina kvällsbestyr.
- att gå till agilitybanan och titta på andra hundar som hoppar, studsar och balanserar (och nästan, men bara nästan, lika roligt är det att hoppa, studsa och balansera själv ...)
- att apportera bollar, frisbees och andra leksaker.
På måndag börjar min semester. Min första hundlivssemester. Min vän Gandhi och jag ska kampera tillsammans dagarna i ända. Och som jag ser fram emot det.
Japp, jag är helt och hållet redo för allt roligt som när som helst kan tilldra sig!
Okej, jag vet att den här krönikan egentligen ska vara kulturorienterad. Men regler är ju till för att brytas. Eller?
Nåväl, jag garderar mig och slänger in ett boktips från en kollega.
"The art of racing in the rain" heter den - en bok som jag tänker ta mig an på semestern.
Titeln låter lovande och omslagsbilden bådar gott. Den föreställer nämligen ett par varma och ivriga hundögon i närbild ...