Nesser är sig lik

Den 20 december samlas hela familjen Hermansson i den mellansvenska mellanstora staden Kymlinge, för att fira pappa Karl-Eriks 65-årsdag och äldsta dottern Ebbas 40-årsdag. Resten av familjen består av mamma Rosemarie, sonen Robert och yngsta dottern Kristina. Och mågar och barnbarn.
Ett par dagar senare är familjen splittrad. Ebbas äldste son, den 19-årige Henrik, är spårlöst borta, liksom hans morbror Robert.
Detta är intrigen i Håkan Nessers nya bok "Människa utan hund". Han har nu skapat en ny fiktiv stad men i det svenska landskapet, och presenterar oss för en ny polis, Gunnar Barbarotti med italiensk börd. Denne är en klok och fin människa och löser förstås gåtan till slut.

Detta är en över 500 sidor välskriven berättelse, i typisk Nessersk stil. Eller snarare så att jag tydligt känner igen författaren från hans tidigare böcker. Och det är en trygg känsla. Jag vet att jag får kvalitet, och boken slukar mig från första stund.
Hans smått raljerande och magisteraktiga berättarstil är så väl genomförd att den balanserar ondskan, som hugger i bakgrunden. Ondskan, men också godhet, är berättelsens huvudpoler.
Kanske är det snarare en roman med thrillerinslag än en renodlad deckare. Allting blir inte förklarat på slutet, flera frågor förblir obesvarade. Utredningen kring brotten är heller inte historiens egentliga huvudtema, snarare föräldraskapet på gott och ont, och syskonkärleken.

Ebba är en riktig Duktig Annika, som klarar allt så länge alla sköter sig, till och med att sonen försvinner. Tills det inte går längre.
De gamla föräldrarna Karl-Erik och Rosemarie har också sinsemellan helt olika strategier för att tackla både försvinnandena och tidigare prövningar. För Karl-Erik är det viktigaste av allt att hålla skenet uppe medan Rosemarie har en mer ödmjuk inställning.
Det är på sitt sätt en påtaglig samtidsroman, med sarkastiska slängar åt framför allt medialiseringen av vår tid, där dokusåpor och kvällstidningar styr bilden av människan. Men också åt den så hårt kritiserade psykiatrireformen på 90-talet, som skördat offer på senare år.