Njutbar sträckläsning

Mario Vargas Llosa är en favoritförfattare som fängslar läsaren och han kan skriva om vitt skilda ämnen. Förra boken handlade om en diktator i Panama och mot den bakgrunden är senaste boken ett rejält lappkast. Det är en riktig skröna om en lång kärleksaffär som börjar under 1950-talet i en förort till Perus huvudstad.
Det är en osannolik historia, men många livsöden är osannolika och när Vargas Llosa berättar så är det fullständigt naturligt. På bara ett par meningar har jag lockats rakt in i boken och handlingen är mycket spännande utan att vara någon form av deckare eller ens någon form av kriminalroman.

Jag vill veta hur det ska sluta, men Mario Vargas Llosa hetsar inte. Som den goda berättare han är lägger han ut texten och visar runt i de olika miljöer som handlingen utspelar sig i. Han ger också en bra sammanfattning av olika tidsperioder. Bland annat en träffande beskrivning av London på 60-talet som på några år gick från att ha varit puritanismens högborg till den mest lössläppta av alla platser på jorden, alla kategorier.

Men det är inte bara en skildring av olika epoker och geografiska platser utan framför allt en inblick i några människors innersta tankar och känsloliv. Människor med fundamentalt skilda moraliska värderingar. En märklig kärleksroman som har många kvalitéer och bottnar.
Inget annat än njutbar sträckläsning.Mario Vargas Llosa
Den stygga flickans rackartyg
Norstedts