Nordiska gudinnor i nytt källkritiskt ljus

Ännu längre från originalet hamnade vår uppfattning om gudinnorna sedan svenska nationalromantiker givit sin bild av gudinnorna. Den bilden som formade av exempelvis Esais Tegnér i Frithiofs saga och Viktor Rydberg i "Undersökningar i Germanisk mythologi" blev till norm och blev ofta använda som urkunder. Det här tänker Britt-Mari Näsström, professor i religionshistoria vid Göteborgs universitet, ändra på genom sin senaste bok. Hon visar med hjälp av egen forskning hur gudinnorna marginaliserats för att passa kvinnoideal och kristendomens monoteism. Nyttig läsning som får oss att omvärdera "sanningar" som fått stå oemotsagda i århundraden. Boken är också en påminnelse om att källkritik alltid måste finnas med i bakhuvudet. Britt-Mari Näsström skriver lättfattligt om detta svåra ämne och bjuder på många "aha-upplevelser" och, för mig, nya mytologiska berättelser. Som när gudinnan Gefjon skapade Själland genom att plöja upp och flytta det område som sedan vattenfylldes och blev till Mälaren. Sådana handlingskraftiga insatser har 1800-talets romantiska göticism undanhållit oss. Författaren ger otaliga exempel. Hon understryker att hon inte är ute efter att framhäva de nordiska gudinnorna på andras bekostnad. "Man behöver inte uppfinna gudinnorna. Det räcker långt med att göra dem synliga", skriver hon som slutord. Boken innehåller också ett mycket användbart register, källhänvisningar och en litteraturförteckning.

Nordiska gudinnor i nytt källkritiskt ljus

När den nordiska mytologin tecknades ner var regionen kristnad sedan flera hundra år. Det här har satt sina spår när det gäller de nordiska gudinnornas roll.