Norénpremiär i fransk regi
"Krig" som får Sverigepremiär den 2 oktober. "Krig" uppfördes ursprungligen i Lausanne, Schweiz, och har sedan dess även spelats i Paris. Den har hyllats av en närmast unison kör av kritiker och kommer under hösten att spelas runt om i Europa.
"Krig" handlar, inte helt överraskande, om just krig. Krig mellan stater, krig mellan människor och krig inom människor.
Pjäsen kretsar kring en familj, i efterdyningarna av ett krig. Oklart vilket, men likheterna med kriget i före detta Jugoslavien är tydliga. Hustrun i familjen har fått klara sig själv med två tonårsdöttrar under det att mannen varit borta. När han sedan kommer hem, blind och sargad i själen, vill han återgå till det liv han lämnade. Vilket inte är lätt. Saker och ting har förändrats.
Varför är "Krig" en viktig pjäs?
- Av många anledningar. Vi har pratat mycket om de stater som kommer och bygger upp länder som varit i krig, på vilket sätt de gör det och vilka de är. Och på ett globalt plan, det stora ekonomiska kriget som pågår i världen det har vi också pratat om, säger fransmannen Gildas Milin, som regisserar "Krig".
Han ser väldigt mycket ut som en fransk regissör; klädd i svart, lite avmätt intresserad av att svara på frågor. Vi sitter i repetitionslokalen, som är avskalad och rymlig. På scengolvet är fyra speglar utplacerade.
- För att krig i framtiden ska vara möjliga, både på ett regionalt och ett större plan, så måste var och en acceptera kriget. Det handlar både om krig mellan människor och inom människor; det inre kriget som pågår i varje människa. Det är inte av en slump som pappan i pjäsen kommer tillbaka blind, med bara möjlighet att se sitt inre krig han kan inte se det som är runt omkring, säger Gildas Milin.
- Det är det som är styrkan med den här pjäsen, att den går från de inre konflikterna till det yttre och det stora kriget.
Att en Norénpjäs inte har urpremiär i Sverige är i sig inget märkligt. Han är stor utomlands, kanske speciellt i Frankrike, där han rönt stora framgångar. Bland annat fick hans pjäs "Måsen" de franska teaterkritikernas pris Palmarès du Syndicat de la critique. Och alla som vet något om franska teaterkritiker, vet att det inte är den mest lättflirtade publiken.
- Hans pjäser har satts upp ganska länge, och ganska ofta också. Han är mycket uppskattad. Men jag har inte sett mycket av det han gjort egentligen. När "Krig" sattes upp i Paris blev den väldigt positivt mottagen. Men tyvärr spelades den på en teater som låg lite utanför centrum, så det kom lite dåligt med folk.
Hans relation till svensk teater summeras kort: "Jag vet ingenting om den". Men tidigare har han jobbat ibland annat Tyskland och Brasilien.
Är det ett problem att jobba med människor som inte talar ditt språk?
- Ja, det är ett enormt problem. Det fattas alltid något. Man kan alltid gå djupare och djupare in i verket. Men det finns alltid något man inte kan känna. Det är något i tolkningen, i förståelsen, i känslan som alltid kommer att fattas mig. Det är som en blind fläck. Men det är också intressant, nästan som musik det tar en annan väg. Fast det är ett stort, tomt gap som man måste överbryggas.
Fotnot. "Krig" spelas på teatern i Bryggaren i Västervik lördagen den 4 december.
Så jobbar vi med nyheter