Mina lördagskrönikor har normalt underskriften ”Engelbrektson på kulturpromenad” och brukar handla om sådana. Men den här gången sitter jag stilla på en stol för ämnet ”Kura skymning”, ett upptåg som lindrat höstmörkret sedan 1995. I Nordisk Tidskrift fanns information om det. Bibliotekens PR-förening tog tag i idén och manade fram projektet som en nordisk manifestation. I november hade den rätta skymningen hunnit fästa sig. Så är det fortfarande. Föreningen Norden blev snabbt engagerad och är en Drivkraft.
Men vad betyder ordet kura? I vår Ordbok är det här beskrivningen: vi ska stå eller sitta hopkrupna med uppdragna axlar för att skydda oss mot regn, kyla eller fara. Lite försvagat ska vi också kunna sitta och ha det lugnt och tråkigt. Lägger man till ordet skymning betyder det att vi sitter och vilar tysta – eller lugnt skymningssamtalar.
”Kura gryning” finns också. Då gäller det mest att samla skolbarn – vid en lämpligare tidpunkt, kl 9 till exempel – men av liknande skäl. Högläsning handlar det mest om då. Med tanke på hur dimmigt de flesta av dagens unga talar borde högläsningsträningen återuppväckas i skolan.
Vecka 46 handlar det om – Biblioteksveckan. Och upptakten sker på måndagarna. Nästa år är det dags 10 november.
Det här året, 11 november, var det Eivor Pettersson som tog upp temat ”Vinter i Norden” och läste vördsamt ur norske Tarjej Vesaas bok Isslottet.
Musiken är en viktig del i Kura Skymningsprogrammet. I år var det fyra utsökt spelande studenter från Gamleby Folkhögskolas folkmusiklinje som ställde upp: Ulf Nilsson, Martin Lundahl, Magnus Larsson och Katinka Segerberg
Efter den kvällen trodde vi väl alla att årets skymningskurande var över. Då frågade plötsligt Galleri Cupé, Kulturnätverket Lilla Salongens utställningshall, om inte jag och pianisten Sören Petterson skulle kunna ställa upp på en extra ”Kura-Kväll”. Visst kunde vi det. Och nu på torsdagskvällen blev det av, med den lilla Cupén fullsatt av glada människor. Den lilla föreningsannonsen hade förklarat att både ord och toner skulle vara glada. Sören och jag var glada, men innehållet växlade desto mer. Utanför var det så duggigt att jag var nära att byta ut titeln Kura skymning till ”Skura skymning”.
Cupé är ju en utställningshall. Själv har jag bara ord att ställa ut, så det blev en rad egna dagsverser som stick mellan Sören Pettersons sköna, ofta romantiska hösttoner på ett festligt, flyttbart tangentinstrument han burit dit.
Dagsverser är ju inte dikter, utan journalistik – fast på rim. Visst kan det hända att en sådan vers lutar åt poesi, men även åt politik, så här får du ett par sådana exempel. Först Vinternattsromansen. Till sist en maning till revolt!
Läppar talar så tydligt.
Ögon med.
Om känslor,
ja känslor
ger händer
bättre besked.
Ögon ropar på ljus.
Tungor hörs långt
över land.
Men de tystaste tankar
kan viskas
från hand till hand.
Nu går det för långt, Kung Bore!
Är kölden i morgon sig lik
störtar vi dig från tronen
och utlyser republik!