Snön låg tjock och vit på taken och Lena upplevde det nästan som att hon kommit till en sagostad.
- Här är ju så himla fint. Det finns gulliga gränder och fina hus överallt. Och vackra tak och kupoler, utbrister hon.
Sådant upptäcker man snabbt som hundägare.
- Märta och jag har promenerat omkring så gott som överallt i stadskärnan.
Flytten i december gick från Strängnäs där Lena bott och verkat i ganska många år.
I ett ljust rum på andra våningen har Lena nu sin ateljé och i ett minmalt fönsterförsett krypin bredvid har hon sin ramverkstad.
Därifrån kan hon iaktta vad som händer på Storgatan nedanför, samt vad fåglarna har för sig på takåsarna, medan hon ramar in sina alster.
Lena stortrivs i sin nya stad och i sitt nya hem. Den saken är klar.
Konsten och skapandet har varit en stor del av hennes liv sedan barndomen men hittills under yrkeslivet har hon haft förvärvsarbeten som gjort att hon inte hunnit ägna sig åt detta så mycket som hon egentligen önskat. Det vill säga fram tills nu.
- Flytten till Västervik känns som något av en nystart. Det är nu jag helhjärtat ska satsa på detta.
Lena berättar att hon växte upp i en familj där kreativiteten flödade och följaktligen uppmuntrades. Mormor målade, mamma målade och familjen drev en reklambyrå i Norrköping där Lena växte upp.
Lena följde i föräldrarnas fotspår och gick en treårig lärlingsutbildning i en annan reklamateljé.
- Det var fantastiskt lärorikt.
Så småningom valde hon ändå att utbilda sig till pedagog men kombinerade lärarjobbet med diverse reklamuppdrag - jobb som handlade om att skapa illustrationer som skulle förenas med slagkraftiga textrader.
Det senaste förvärvsarbetet var inom socialförvaltningen i Strängnäs där hon arbetade med familjefrågor och unga mödrar.
- Jag har haft många spännande jobb som varit svåra att tacka nej till. Men skaparlusten har hela tiden pockat på och velat få mer utrymme. Under en period fick jag möjlighet att rusta upp och nyttja ett galleri, som stod oanvänt, i vårt bostadsområde i Strängnäs. Och med jämna mellanrum har jag ställt ut även på andra håll.
- Men jag har ändå ofta fått lägga konsten åt sidan. Den har liksom fått en sekundär plats. Men nu vill jag ge det här, som jag längtat så mycket efter, en chans.
I Lenas ateljé finns tavlor i olja, roliga vykort och små skyltar i trä.
På arbetsbordet ligger ett pågående projekt bredvid en mycket liten akvarellfärgslåda.
Teknikerna hon använder är många. Olja, akvarell, färgpennor, tusch. Det beror på vad hon ska göra. Ofta blandar hon tekniker.
- Jag skulle ha svårt att välja en enda. Det viktigaste för mig när det gäller skapandet är att behålla glädjen i arbetet. Samtidigt är det förstås nödvändigt att tänka affärsmässigt om man vill leva på konsten. Men utifrån den aspekten tror jag att det bara är bra att ha bredd, säger hon.
Några återkommande motiv för Lena är hundar (ofta förnumstiga sådana), månar, "lilla husmusen" och sist men inte minst - flickan Molly Blom (eller mer korrekt mollyblom).
När jag först såg den ofta svartvitklädda flickan trodde jag absolut att hon var en barnbokskaraktär.
Men nej. Inte än faktiskt. Med betoning på än.
Nästa mål är nämligen barnböcker, förklarar Lena och riktigt myser. Hon har många idéer som väntar på att förverkligas.
Och i någon form kommer Molly-karaktären snart att dyka upp i litteraturens värld om Lena får som hon vill.