NY BOKKonflikten kommer ikapp bröderna
Andra sidan bron
Albert Bonniers förlagEn riktigt sorglig historia, men fylld av så mycket kärlek och värme att jag inte vill att den ska ta slut utan omsluta mig länge till. Så känns det att läsa Mary Lawsons nya roman om bröderna Arthur och Jake, och den tonårige Ian.
Berättelsen växlar mellan brödernas barndom och uppväxt på 30- och 40-talet och 15-20 år senare, när de båda är vuxna sedan länge. Då återvänder Jake till det gamla hemmet, där Arthur stannat kvar.
Det är ett klassiskt tema: historien hinner ifatt människan. Det som hände för länge sedan har inte glömts och kommer upp till ytan igen, och klyver den med en kraftfull explosion. Men inte som vi tror.
De båda bröderna växer upp på en gård i norra Kanada. Arthur är äldst, tyst och stark som sin far. Jake är fem år yngre, med psykopatiskt manipulativa drag, och moderns älsklingsbarn, den som hon väntat på efter flera missfall sedan Arthurs födelse. Hon skämmer bort honom och ser inte pojken som den han egentligen är.
Arthur får lära sig att anpassa sig till Jakes översitteri och manipulationer för att själv överleva. Det leder till ett hat gentemot brodern som får honom att önska Jake död. Och en dag blir det nästan sant, när Jake faller från bron och ner i floden. Men Arthur räddar honom förstås.
För båda bröderna blir detta en vändpunkt som påverkar dem resten av livet. Men det leder inte till någon försoning, tvärtom.
1957 börjar Arthur närma sig 40-årsåldern. Han är gift med Laura, har fem barn och har sedan länge tagit över föräldrarnas gård. Jake är borta sedan många år.
Ian är en sextonårig pojke från stan, och kommer till gården för att söka arbete. Han jobbar åt Arthur först på helgerna och sedan på somrarna. Ian liknar Arthur med sin tystlåtenhet och sitt grubblande och de arbetar bra ihop. Hans egen stora olycka är att hans mor övergett familjen vid skilsmässan och flyttat till Toronto. Ian valde att stanna kvar hos sin far, distriktsläkarn i stan.
Berättelsen pendlar mellan brödernas uppväxt och det som händer när Ian kommit in i familjens liv. Kulmen nås när Jake 1960, efter mer än 15 år, en dag återvänder i en skinande ny Cadillac, lika storvulen som tidigare.
Hur det slutar ska jag inte berätta men det är både förutsägbart och överraskande.
Främst grips jag av Arthur och Ian, två män som författaren gestaltar med ovanlig värme och ömsinthet.
Dialogerna är Mary Lawsons styrka, men också hennes förmåga att lågmält skildra kluvenheten, ilskan och frustrationen som är både Ians och Arthurs följeslagare, deras respektive sätt att hantera sorgen, vreden och kärleken.
Boken ger en riktigt varm läsupplevelse.
Så jobbar vi med nyheter