Oemotståndligt sound

The Thrills var verkligen ohyggligt hajpade sommaren 2003. Det kändes liksom så osannolikt att fem killar från regniga Irland kunde göra så solskensspäckad 70-talsvästkustpop och så väl inplacerad i 2000-talet.
Som så ofta är fallet med det nya svarta, blev det desto tystare kring bandet när de återvände med album nummer två "Let?s bottle bohemia" året därpå - åtminstone i Sverige.
Nu är de tillbaka med sitt tredje album och jag tycker att det är dags att ge The Thrills den kredd de förtjänar.
Till texter av förlorad ungdom ångar de på med det oemotståndliga sound som blivit deras varumärke, möjligen med mindre country inbakat den här gången.
Inledande, vackra "Midnight choir" är en klockren hit, precis som "I came all this way", ett riktigt lyckopiller.

Som helhet kanske det inte dräller av självklara hits, men det är genomgående ett bra album som är en njutning att lyssna på. Tydligen var det meningen att "Teenager" skulle låta mindre solig än föregående skivor, vilket de i så fall dolt väl. Man får ju kisa hela skivan igenom.