Ökar tempot efter hand

Agitatorn Manson har ställt sig vid sidan om för att ge plats för personlige Manson, med texter präglade av skilsmässan från burlesquestrippan Dita von Teese och den nyfunna kärleken till Evan Rachel Wood.
Oavsett texternas innehåll har jag alltid föredragit Manson när han rent musikaliskt drar på som en tornado. När han får till det där malande, mörka soundet som i "Rock is dead" från "Mechanical Animals" är han otroligt mäktig.
"Eat me drink me" börjar så lugnt att jag inledningsvis tycker att det känns lite segt. Musiken vill inte sparka igång och Manson låter trött.
Men efter hand ökar han tempot och visar upp sin osvikliga förmåga att låta nattsvart och pophittig på samma gång. Låtar som "They said that hell?s not hot", "Are you the rabbit?" och "You and me and the devil makes 3" lyckas ge liv i de segare delarna och räddar helheten.