Okej att hitta på

Om ni bara visste hur jag har sett fram emot den här boken, hur jag väntade på att få läsa den. Jag läste ut den på mindre än ett dygn, det brukar ta en månad för mig att läsa ut sådana böcker. Men tyvärr, tyvärr så måste jag skriva det som jag absolut inte ville skriva om den här boken; det är som en enda lång krönika av Linda Skugge.
Det är det jag verkligen inte ville skriva, jag ville verkligen bli överraskad, se att Linda Skugge kunde skriva skönlitterärt, påhittat. Men tyvärr, det har hon inte gjort här i alla fall.

Ett tal till min systers bröllop har lanserats som en Bridget Jones för småbarnsmammor, och Sylvias dagbok har gått att läsa i Nerikes Allehanda. Om detta skall få småbarnsmammor att skratta så behöver Piratförlaget en ny PR-ansvarig, den kommer snarare höja självmordsstatistiken.
Bokens huvudperson bor i Stockholm, gift, två barn och är frilansskribent med bas i den stora tidningen. Men hon heter inte Linda Skugge utan Sylvia Svensson.
Sylvia/Linda skriver i sin dagbok om sina likheter med Sylvia Plath, feministisk ikon som tog livet av sig en kall Londonnatt. Hon ställde ut två glas mjölk till sina barn och sedan tätade hon dörren och fönstren till köket och lade in huvudet i gasspisen.
Historien om Sylvia Plath är mycket sorglig, mycket sorgligare än den lilla bit av hennes liv jag nyss skrev om.
Det är bara en sak, Linda Skugge, jag köper inte jämförelsen med din Sylvia. Sylvia Plath hade ett tragiskt liv från dag ett, Sylvia Svensson gnäller över hur jobbigt det är att ta hand om två små barn medan karl?n är på turné med Dramaten i New York.
Men snälla, det är jobbigt att skaffa barn. Det har Linda Skugge om någon slagit fast, så sluta gnäll.

Problemet med boken är att Linda Skugge inte har hittat på, förutom vissa figurer och liknande, men det är fortfarande mycket Linda Skugges historia som berättas. Jag önskar att hon hade skrivit en fiktiv roman om Sylvia Plaths liv, eller om en medelålders konsumkassörska med dåligt hjärta, eller egentligen va faan som helst men inte detta. Linda det är okej att bara hitta på, det skadar ingen. Att figurer och händelser är ihopfantiserade är en bra start, men nästa gång kan du ju försöka med att hitta på en huvudrollsfigur också.
Inte ens Sylvias syster Siv som skall gifta sig verkar påhittad, hon stämmer precis in den bild vi fått av din syster Siah i dina tidigare böcker.