Om en liten människas storhet

I den lilla finska staden Suomussalmi inte långt från ryska gränsen bor Timmo, vedhandlare och ansedd som en slags byfåne. När finnarna bränt ner sin stad för att försvåra den ryska offensiven under krigsvintern 1939 stannar han kvar när resten av invånarna evakueras. Det här är hans hem.
Ryssarna kommer och han lyckas klara sig undan arkebusering och krigsfångeläger. I stället blir han bas för ryssarnas vedhuggarlag.
Vinterkriget rasar vidare men fram på våren är det ryssarna som får ge vika för de återtågande finnarna. I sjön och skogen flockas liken efter striderna och den ohyggliga kylan försvårar livet än mer.

Roy Jacobsens korta roman handlar om humanism och medmänsklighet. Timmo överlever tack vare sin oräddhet och sin ansvarskänsla för sina medmänniskor. Han ser till att vedhuggarna klarar sig trots ofattbara svårigheter, men det är också tack vare dem han själv lever vidare.
Han är den sanne rättrådige hjälten, den goda människan.

Ända sedan debuten med romanen "Segerherrarna" 1993 har Roy Jacobsen skrivit om det djupt mänskliga. Relationer, ansvar, ömsesidigt beroende, människans godhet; alla aspekter på den mänskliga interaktionen.
Som läsare av hans böcker har vi rört oss i ett långt historiskt perspektiv, och inom hela Norden. Han har pendlat mellan stora komplexa romanprojekt till det korta och knapphändiga i novellform, och behärskar hela spannet.
Det är en njutning att läsa Roy Jacobsens prosa, inte bara för dess språkliga dräkt utan framför allt för de gestalter han andas liv i. Han är en stor berättarbegåvning.