Julie Parsons nya bok tar upp tråden från en av hennes tidigare deckare, (Mary, Mary från 1999) där en ung kvinna mördas och hennes mamma ruvar på hämnd. Läs inte den här först och Mary, Mary sedan, det blir helt fel. Däremot går det alldeles utmärkt att läsa den nya som en helt fristående berättelse.Nu har mamman återvänt till Irland efter tio år i Australien. Av en händelse blir hon bekant med en annan kvinna som just förlorat sin dotter i ett förmodat självmord. Men den mamman tror inte att det är så, utan att dottern kan ha bragts om livet. Hon har hittats död i en sjö. De båda kvinnorna har mycket gemensamt. Bland annat att polisen Michael McLoughlin bistår med hjälp.På sätt och vis är det kanske en deckare. Men jag upplever det snarare som en roman där ond bråd död spelar en stor roll, men där kärleken, hämnden och sorgen har huvudrollerna, mer än att söka gåtans lösning.Det bärande temat är kärleken mellan mor och barn, och inte bara i de här två familjerna. Den kärleken kan både vara osund och leda till beroende, men också saknas där man förväntar sig den.Julie Parsons är en framgångsrik och uppskattad författare i deckargenren. Även den här boken håller måttet, om än på lite annat sätt än de tidigare. I denna är slutet lite väl förutsägbart, men den har å andra sidan andra berättartekniska kvaliteter som väger upp. Men den håller helt som sommarläsning, och mäter sig väl i konkurrensen i det stora deckarhavet.
NY bok
Julie ParsonsI det förflutnas grepp Albert Bonniers förlag
