Den estniska kören Ortodox Singers gästade kyrkan. Och den sång som bröt ut bröt också mot det gängse för en västerländsk kyrka.
De viskande tonerna till exempel - man behöver inte skrika för att nå Gud. De dramatiska likaså - människor måste förstå allvaret. Stämningen blir en annan än under våra vanliga gudstjänster.
Även körtonen i sig skiljer sig från det mesta här. Ytterst personliga röster kan ibland ta över likstämmigheten för att öka spänningen, vår lyssnarskärpa. Intresset för en sådan musikgudstjänst är stort, och kyrkan fylldes.
Flera av sångerna är gamla, med rötter i 1500-talet. Men även tonsättare från våra senaste sekler finns med som skapare, bearbetare. Hymnen Fader Vår av Peter Tjajkovsky såväl som ett Ode av Arvo Pärt och en liknande sång av Arp Schnittke.
Körens ledare, Valeri Petrov har haft sångare med sig hit även tidigare. Men när? Själv trodde han på så där tio år sedan. Själv har jag dunkla minnen från 2005. Men det spelar mindre roll.
Vad som är viktigt är det nu levande. Och i all sin varsamma stil har Petrov en säregen kraft att injicera i sina sångare. En kraft som just får dessa att beröra oss, få oss att glida bort från vardagen. Sångtitlar som Glädjefulla ljus, Sannerligen är det värdigt, Gudsföderskans lovsång beskriver direkt de rätta känslorna.
Som skrivet: en värdig stund med levande budskap, allt förmedlat genom sköna toner.