Osminkat om jazzens Lady
För 30 år sedan tänkte Linda Kuehl skriva en bok om Billie Holiday och gjorde en imponerade research som bandinspelade intervjuer med över 150 personer som känt Billie Holiday under någon tidpunkt av hennes korta liv.
Osminkat. Den senaste biografin över jazzsångerskan Billie Holiday är en osminkad och stundtals motbjudande berättelse.
Foto: Fotograf saknas!
Billie Holiday
NorstedtsHon samlade också tidningsurklipp, sjukjournaler, polisregister, rättegångsprotokoll, fotografier, privata brev, inköpslistor, vykort, med mera.
Det blev en jättehög med material, så mycket att Linda Kuehl inte mäktade att hitta historien om personen och jazzsångerskan i den omfångsrika bakgrundsundersökningen.
Linda Kuehl försökte och försökte, men det blev ingen bok. Istället tog hon sitt eget liv 1979 och på 1990-talet sålde familjen arkivet till en samlare.
Julia Blackburn ägnade ett helt år åt att strukturera materialet och nu har boken kommit på svenska i översättning av Erland Törngren.
Författaren berättar Billie Holidays liv så som det teddes sig för några av de personer hon kände. Berättelserna stämmer inte nödvändigtvis överens med varandra. Säkert finns mer av osminkad sanning i de här berättelserna än i tidigare biografier, det känns så i alla fall även med vetskapen att det är mänskligt att försköna sin egen roll i sammanhanget.
Berättelsen om Billie Holiday, som föddes i Philadephia, USA den 7 april 1915, är djupt tragisk ända till sista andetaget den 17 juli 1959. Hon växte upp i Baltimore i södra USA i en värld av prostitution och segregation.
Hon hade en gudabenådad röst och en musikalisk förmåga utöver det vanliga. Men inombords hade hon dåligt självförtroende och levde tillsammans med riktiga skitstövlar som slog henne och tog hand om alla pengar hon tjänade, vissa perioder var det astronomiska summor.
Några av dem målas upp med helt andra bilder än de fick i den mest berömda boken om henne - "Lady sings the blues".
Stundtals är det riktigt motbjudande läsning. Speciellt sedan hon fastnat i drogberoende.
Boken är också ett dokument över rasåtskillnaden och korruptionen i USA under Billie Holidays livstid.
En av hennes mest berömda sånger heter "Strange fruit" (med text av Abel Meeropol) och handlar om lynchningar av svarta. Själv hävdar hon att "Strange fruit" var anledningen till att hon blev så förföljd av Federala narkotikabyrån och FBI.
En annan anledning var sannolikt att byrån behövde publicitet för sin verksamhet och slog två flugor i en smäll.
Hon fråntogs sin artistlicens i staten New York och kunde inte uppträda på ställen där det serverades alkohol. Hon tvingades därför ut på ändlösa, slitsamma turnéer i USA.
Tyvärr saknar boken bilder, men för kalenderbitaren är den ett måste. Här ges många små och en del smaskiga detaljer om stora kändisar i jazzvärlden och i stort sett varje sida har en fotnot. I slutet av boken finns ett personregister där samvetslösa hallickar står sida vid sida med jazzlegender som Coleman Hawkins, Count Basie, Lester Young, Ben Webster...
Så jobbar vi med nyheter