Ni vet bloggar. Det där fenomenet som uppmärksammades någon gång i början på 2000-talet och som sedan växte sig allt större för att sedan explodera och kräkas ut över Sverige?
Det började med dagböcker i digital form där både kända och okända bekände sina fredagssynder för omvärlden. Alkoholmängden som de intog under kvällen presenterades och ibland även andra mindre barnvänliga detaljer av icke allmänt intresse. Men för det mesta så nöjde de flesta sig med lama inlägg där de berättade om vad de matade sin katt med till frukost. Med andra ord helt ointressant för dem som inte hade med saken att göra.
Konstaterande nummer ett är därför att bloggarna i början av sin up-and-coming-era inte direkt utgjorde några större förändringar i världshistorien. De bara fanns.
Men i dag är det 2008 och de inte allt för märkvärdiga digitala dagböckerna från början av 2000-talet har nu minsann växt i antal. Även om många av de meningslösa bloggarna idag må ha blivit snäppet vassare så är de fortfarande inte bra. Överlag så är det fortfarande samma skittråkiga blaj som fanns att läsa redan vid bloggarnas begynnelse.
Men idag är författarna, istället för människor som matar sina katter med frukost, istället överpretentiösa typer som helt enkelt vill för mycket. Typer som har upptäckt att man minsann kan bli rik och berömd på sin blogg. Typer som vill bli en ny Linda Skugge men som egentligen knappt kan stava till nationalencyklopedin.
Och det är här som mitt egentliga bekymmer för dessa bloggar vaknar till liv. Dessa överflödiga bloggar med sitt krystade meningslösa innehåll får mig så irriterad över att jag blir irriterad på mig själv för att jag blir irriterad över att inte kunna sluta läsa dessa patetiska skapelser. Är ni med? Så redan vid 20 års ålder förvandlas jag till en lillgammal surkärring. Och jag menar, vem vill vara en sån?
Härmed kommer konstaterande nummer två. Bloggarna har definitivt blivit fler sedan början av 2000-talet men de har knappast blivit bättre. Inte någonstans.
Nu direkt till konstaterande nummer tre. Det finns självklart även många riktigt bra bloggar. Och det i massor. Att säga att sådana bloggar inte existerar vore att tala osanning. Jag läser säkert ett trettiotal bloggar dagligen vilka jag slukar med stor entusiasm samtidigt som jag tackar mänskligheten för datorer och för teknikutvecklingen. Amen.
Konstaterande nummer fyra. Det finns tre olika sorters bloggar. Bra bloggar, dåliga bloggar och så de överpretentiösa krystade bloggarna.
Jag väljer att hoppas att fler där ute känner samma frustration ibland, över att inte kunna sluta läsa de krystade överpretentiösa bloggarna just av ren irritation över deras mycket patetiska innehåll. Jag väljer att tro det, istället för att behöva inse att det kanske faktiskt är jag som helt borde sluta läsa bloggar, köpa lugnande och uppsöka läkarhjälp för irritationsbesvär.